Aftonbladet – 15 mars 1856, sida 3

d jtiklar till vederläggning öfverste Ericsson underdåniga utlåtande rörande ofvanståend: jämne. Då vi förut meddelat nämnde utlåtande vi oss ä ven böra redogöra för de an mirkningar som nämnde tidning gör mot det I samma. el Artikelförfe n jäfvar fört helt och hål let öfverste Ericssons påstående att den östr: banan skulle med afseende på vinterkäle, is och snö ha ett förmånligare läge än den vestrs I och yttrar: Finns inom hela Skaraborgs län en trakt, som till j den grad som hela sträckan från Sköfde till FalköYl ping hemsökes af väldiga snöfall med thy åtföljande I yrväder, hvarigenom vägarne göras alldeles imprakI tikabla? Det upphöjda läget mellan Billingen, Brunn-! hemsberget och Mösseberg å ena, samt Borgunda, j och Kongslenabergen m. fl. å den andra sidan, gör t ett sådant förhållande helt naturligt. Följden häraf måste vara en senare vår med svåra flöden och vägj utskärningar vid snösmältningen. Man känner äfven alliförväl, att eftermiddagssolen verkar starkare i på den åt vester vända sluttningen af en höjd än förmiddagssolen på den östra. Hvad åtkomligheten för blåst beträffar, lära få trakter åtnjuta sin andel i så rikt mått, som den för jemförelsen anförda sträckan af vestra Billingsbanan, hvilken, gående utefter tj sjöar eller större slätter, ligger alldeles öppen för -j de mest rådande vestoch sydvestvindarne. Hvad I således i utlåtandet härutinnan anföres såsom skäl för östra Billingsbanans företräde, jäfvas fullkomligt af natur och erfarenhet. Författaren visar derefter att det är alldeles i oriktigt att såsom bevis på ett mattare intresse för den vestra Billingsbanan framhålla den omständigheten att undersökning för denna blifvit bestridd med statsmedel; statsbidraget söktes nemligen ej af den vestra Billingsbanans anhängare, utan af länets invånare, emedan frågan då ännu var en allmän, icke vissa lokala intressens angelägenhet. Vi meddela för öfrigt ur dessa anmärkningar i utdrag följande: I Med särdeles omsorg och utförlighet bemödar sig underdåniga utlåtandet att bortresonnera vigten SM af Ma stad, såsom banans beröringspunkt med Wenern. Vi neka vist icke, att förbindelsen mellan landtoch sjökommunikationen i betydlig mån beredes derigenom, att jernvägen skär kanalen; men skola aldrig frångå den öfvertygelsen, att det skulle vara en stor statsekonomisk missräkning, då en stambana drages genom provinsen, att icke låta den på någon punkt inom densamma tangera denna för rörelsen så betydelsefulla insjö. Fidsspillan och omkostnader för passerandet af Westgötaliniens hela slussrad å kanalen, brist på utrymme, magasiner, värdshus, kommissionstäflan m. m., möjligheten af uppkommande skador å kanalen, som längre eller kortare tid göra den obrukbar, isarne som årligen stänga kanalen 1 å 2 månader längre än sjön — i allt detta framträda för hela trafiken så stora olägenheter, att man icke nog kan behjerta hvarje medel för deras undarrödjande. I detta fall strida vi ej för Mariestad annorlunda än i den öfvertygelse, att ingen annan lämplig plats inom länet erbjuder sig för banans förening med Wenern. Utlåtandet innehåller ett kapitel med titel: Folkmängd och hemmantal öster och vester om båda Billingsbanorna; jordmånens beskaffenhet i banornas linier, samt sädesbygdernas läge och begränsning.s I detta kapitel sargas länet jämmerligt i vester för afhjelpandet af bristerna i öster. Låt dennavestra afskärning vara riktig! Rättvisa och billighet, för att icke nämna samvete, hade dock fordrat, att äfven i öster någon dylik skärning egt rum annorlunda än den, att, om möjligt skära till i växten. Vi yrka endast rättvisa, och vädja till rättskänslan hos östra Billingsbanans aldra varmaste anhängare, huruvida det icke varit billigt, att åtminstone något blifvit frånräknadt på östra sidan, då mycket bortäknats på den vestra. Ty nog kan det kallas mycket att på kartan, medelst en brun skuggad linie utesluta 5 härader med 48,000 invånare från all delaktighet i länets jernvägsangelägenhet. Men det var nödvändigt, emedan annars ingen jemförelse kunnat ifrågakomma mellan förhållandena på båda sidor om den förordade östra Billingsbanan. Utan att vara hvad man kallar en känslomenniska, måste man dock anse det operationssätt barbariskt, enligt hvilket en låghalt botas medelst det längre och friska benets stympning till motsvarande längd med det lytta. För att para mildhet med rättvisa vilja vi, till rättelse af den raska afskärningen i vester, på den östra sidan afräkna endast hälften så stor folkmängd, d. d. v. s. 24,000 invånare, hvilka, utmed Wettern från Nerikes gräns till Smålands, beboende en dels vild och dels mager bygd, stå alldeles oberoende af jernbananans något närmare eller fjermare dragning, emedan närbelägna hamnar och kanalstationer bereda dem en nog beqvämlig och vida billigare kommunikation med den öfriga verlden åt båda hafven till, då Östersjön erbjuder gynsamma stapelplatser, i händelse Göteborg i något fall icke lämpar sig nog fördelaktigt. En af hufvudstadens tidningar, hvilken med utmärkt reda behandlat landets jernverksfråga, har också nyligen fästat uppmärksamheten på de för-. måner af statsmedel, som trakterna kring Wettern redan åtnjutit genom anslag till trenne särskilda hamnbyggnader, och vill deruti finna ett skäl att, vid bestämmandet af jernvägens riktning, företrädesvis hafva mindre gynnade orter i åtanka. Men — för att ännu en gång återkomma till folkmängdens fördelning på banans sidor, så är ju klart, att antingen är detta en sak af föga vigt, till följd hvaraf allt bråkande derför varit alldeles obehöfligt; eller ock bör skäligt afseende fästas på största möjliga likstämmighet i antal; och i sådant fall hemställes, huru principen kan finnas iakttagen med 78,000 invånare på den vestra och 51,157 på den östra sidan af den s. k. östra Billingsbanan, hvilka al just uppkomma, sedan vi medgifvit utlåtandets borträkning af 48,000 i vester under det billiga förbehåll att få i öster afräkna endast hälften så stort antal. I denna del saknas således grundade skäl för baans dragning öster om Billingen. Utlåtandet meddelar i samma kapitel äfven en lygtig jemförelse å jordmånens beskaffenhet på de vänne Billingslinierna, hvarvid fördelen naturligtris kommer at ligga i öster. Utan betänkande medsifva vi de östra trakternas goda egenskaper samt leras utsigter för en storartad utveckling; men kunna cke finna, att omgifningarne utmed den vestra riktvingens alternativer i någon mån behöfva ligga unler vid jemförelsen. Utan svårighet skall visas, att tlåtandet i denna fråga är synnerligen egnadt att ilseleda det höga omdöme, som i detsamma skulle ;rhålla ett säkert rättesnöre. Af sådan beskaffenwet är just följande: — — — den flod, som till en del gifvit Skandinariens jordyta dess närvarande form, har på sistnämde träcka (utmed vestra Billingssidan), och vidare från 3illingen längs Klyftamon till sjön Wenern, upplagt e samlingar af granitstenar. grus och sand som der