Aftonbladet – 15 mars 1856, sida 2

valiered! ej betraktade honom, kunde han fort dölja den rodnad hvilken det af herr de Crillon så oskyldigtvis yttrade namnet dEntragues framkallat på hans kinder. Det behöfs åtta timmar för att hinna dit, fortsatte chevalieren, hvilken ej bemärkt Esperances förvirring; ni har således godt om tid; dröj ännu några ögonblick; jag tror mig hafva någonting att säga er. Som ni befaller herr chevalier, sade Espårance och bugade sig vördnadsfullt, men hvad skall jag göra under det att jag afvaktar edra vidare order? sUppsök er skyddsling Pontis, som går der nere och passar på er, likt en själ i pinan; I underhåll er med honom, medan jag samlar mina minnen. I Espårance aflägsnade sig. Crillon följde honom med en lång vänskapsfull blick tills han förlorat honom ur sigte; då lutade han pannan mot handen och drömde. VI. i Crillons äfrentyr. Bakom de väl slutna ögonlocken framträdde nu helt långsamt det förflutna; den store fältherren genomgick i minnet sin på utmärkta ; handlingar och lysande bedrifter så rika lefnad. Först kommo hans bragder som ung man, under konung Henrik II; de stora reliI gionsstriderna och de fasansfulla inbördes krigen under Frans II och Carl IX; Amboisemorgonen ogh Bartholomeinatten! Allt.detta tågade nu förbi hans minne; han återsåg dessa så röda regeringar, dessa tre, så blodbestänkta hof. Crillons tankar skynda ifrån Louverns fasor för att med välbehag stanna vid en viss dag, en ärorik dag; solen upplyser hafvet,