Aftonbladet – 14 mars 1856, sida 3

vara komsmärer, hvilka med en djup omdömesförraåga samt säkert och finkänsligt öga förena estetisk smak, utbildad genom ett långvarigt studium af målareoch bildhuggarekonstens yppersta alster; sådana kännare hvarken tadla eller berömma ett konstverk efter det oöfverladga intryck det gör, de egna det icke sin. uppmärksamhet, blott för det som uteslutande angår sjelfva tekniken, såsom en mjuk oeh saftig pensel, en smältande färgharmoni och en ögat toucherande effekt (egenskaper, hvilka, enligt hvad nära till hands liggande exempel vitsorda, synas utgöra enda vilkoret för våra konstälskares bifall). — Enär de i främsta rummet alltid värdera tankens kraft och uttryckets betydelsefullhet; mindre fel mot konstens mekaniska föreskrifter anse de visserligen för ofollkomligheter, men förstå likväl uppskatta arbetet efter dess öfrige öfvervägande förtjenster. Om bland inköpsnämnden finnas så qvalificerade kännare, hvilka derjemte veta göra sitt votum gällande, så tillrådes den flitige och uppåtsträfvande konstnären, icke allenast att hembjuda frukten af sin konstförmåga åt en på sådant sätt sammansatt förening, utan äfven att vara belåten, om dess utslag skulle falla emot arbetet; då det i sådant fall borde vara nämndens moraliska åliggande, att angifva skälen för ett dylikt utslag till undervisning och framtida rättelse för konstidkaren. Men om deremot favoritsystem, eller ock sidoinflytande, understödt af skenkännedom och en parlant. förmåga, lyckas att vid bestämmandet af ett hembjudet arbetes artistiska värde oförmärkt leda omdömet efter vissa afsigter; då befara vi, att en sådan konstförening icke motsvarar sin vackra bestämmelse. v. G. ErOrOSSDEKEEEE SG Se