Aftonbladet – 14 mars 1856, sida 3

(Insändt.) Landsortsbladen underrätta, att uti flere af rikets större städer, bildat sig konstföreningar, i afsigt att väcka och utbreda ett lifligare intresse för skön konst. I vår nord, der ett hårdt luftstreck, ett trögt nationallynne, men framför allt ringa tillgångar i allmänhet inverka ofördelaktigt på hågen för bildande konst och qväfva begäret efter den ädla njutning denna konst förmår skänka, äro dylika föreningar tvifvelsutan fördelaktiga så väl för sjelfva konsten som för dess idkare, om i spetsen för dem ställas män, hvilka med sannt konstsinne förena kännedom att rätt uppfatta en konstprodukts inrevärde, och göra sig redo för det mer eller mindre fullkomliga uti dess delar, hvilka icke uteslutande värdera arbetet för den ögonfägnad det skänker, eller den prydnad det meddelar väggen i ett kabinett; med ett ord, sådane män som icke blott uppskatta dess värde efter intrycket å det yttre sinnet, utan äfven efter den vinst, förståndet och hjertat delfå genom dess åskådande. Naturligtvis är här egentligen fråga om dessa målareoch bildhuggarekonstens skapelser som tillhöra det högre Mstoriska slaget, men ej dem, som blott ega stundens intresse, utan att efterlemna något varaktigare intryck. Man har, måhända icke utan skäl, påstått, att konstföreningar vore i visst afseende menliga för konstnärens ekonomiska ställning, i händelse den opinionen blefve gällande det intet konstarbete vore af något mer framstående värde som icke af en sålan förening guterades oeh inköptes, att ej förbigå len omständighet, det en konstälskare, som för en obetydlig årlig afgift har utsigt att blifva egarc Mt ett förtjenstfullt konstverk, sparar utgiften för inköpet af arbetet efter dess verkliga värde, åtnöjande sig med den vinst lotterilyckan möjligen tilllelar; skäl förefinnas visserligen både för och emot detta påstående; utan att nu närmare undersöka dessa ror insändaren för sin del att hvad en konstförenings åtgärder beträffar, ganska mycket beror på, huru de personer hvilka bilda den så kallade inköpsasämden fullgöra sina åtaganden. Om bland en sålan konstareopag finnas män hvilka, alltid motiverande sitt omdöme, icke blott förstå att angifva förjensterna och felen uti ett konstarbete, utan. äfven ättet att afhjelpa eller förbättra de sednare, och såedes endast sakna praktisk färdighet för att sjelfye