Aftonbladet – 13 mars 1856, sida 3

ning låta omändra fastebrefven på Helgeandsholmens egendomar... Ett eget slags jubileum! l Ifrågavarande dag var den 8 Mars; och nu i dag, den 13 Mars, årsdagen af revolutionen, spökar ryska politiken som argast kring hans minne, frots alla Carl-Johans-förbundetsn besvärjelser. 2 Posttidningen har i ett beriktigande, stäldt till några tidningar, upplyst att hyrorna för husen på Helgeandsholmen hafva ifrån 1818 . blifvit använda till välgörande ändamål. Det : är kostligt nog att se hur det officiella bladet kan få meddela upplysningar så snart det I gäller det kongl. husets personer och tillhörigheter. När deremot fråga är om våra politiska förhållanden och nationens dyrbaraste intressen, har man icke mycket brådtom att beriktiga, eller gifva ens de allra tarfligaste : upplysningar. Nyssnämde beriktigande vederlägger för öfrigt ingenting af hvad undertecknad tagit sig friheten att förmäla om Helgeandsholmens ; historia; och huru mycket den officiella förkla): ringen i sjelfva verket innebär torde kunna : göras klart genom följande lilla parallel: En rik man disponerar en ansenlig landt-. egendom, den största i riket, en gång för alla anslagen till familjens underhåll och till repre: sentations-grannlåten jemte thy åtföljande barm: I hertighetsverk. Och på samma gång eger han några hus i staden med goda hyror... Om han nu använder dessa sednare inkomster till . de nödiga barmhertighetsverken, så insparar han ju derigenom utgifterna i detta fall, som vidhäfta landtegendomen, och kan draga på den för andra ändamål vid representerandet? 3. För två år sedan föreslog man i en proposition till rikets ständer att ett till 30.060 rår bko beräknadt ridhus måtte uppföras på Helgeandsholmen, i tanke att genom en sådan byggnads uppförande vunnes jemväl ettprydligare utseende för denna mest besökta del af hufvudstaden. Och nyligen har man förkla: rat sig vara sinnad att till hufvudstadens förskönande låta i en framtid borttaga byggnaderna på samma holme för att få den planerad. Man kan år 1856 hafva helt andra vyer mot hvad man hade 1834, liksom mot hvad man i många andra fall hade år... 1544, de liberala löftenas hänsvunna år. 4. Svenska Tidningen, eller en dess insändare, vill ha Linnå upprest på Helgeandsholmen, Östgötha Correspondenten vill ha Carl XII, och presidenten Hartmansdorff vill troligen ha dit en kolossal stock, en påminnelse om det gamla namnet (Stockholmen) och på samma gång ett äremonument öfver stock-konservatismen. Men en särskilt fråga är om ctt monument någonsin bör uppresas på ifrågavarande plats. Gustaf III var af den tanken att åtminstone icke hans staty borde finnas der. Dål Stockholms borgerskap under arbetet för brobyggnaden öfver Norrström föreslog stället emellan bägge broarna, såsom det lämpligaste för minnesstoden öfver honom, ogillade han detta förslag af orsak grundad i konungens personliga vördnad för konung Gustaf Adolf, I vid hvars staty konungen ej velat tillåta att! hans egen skulle för nära framställas: se kongl. brefvet den 30 Mars 1791. 5. Stockholm med dess omgifningar skall befästas ... tills vidare af — en kommittå. Detta kan nog vara godt och väl. Och vid underrättelsen härom hafva tillika tecknatydarne råkat i en stor fundering, allmännast anseende påbudet för ett glad bådskap. Den nordiska väpnade neutralitetens lifsdagar måtte säkerligen vara räknade: förmodligen skall den fälla bajonett, när hela den öfri.a verlden kopplar gevär, ty det är väl ej längre värdt att taga upp kreditiver och fortfarande hvila på hanen. Emellertid hafva de kommitterade med gamle Elers i hand, d. v. s. med hans beskrifning öfver Stockholm, redan börjat sitt maktpåliggande värf och tagit i betraktande alla de af honom uppräknade, men nu till största delen från jorden afplanade försvarsverken: Söderskans, Hornsbro, Fittja bro, Flottsbro, Danviken, Dalarön, Waxholmen, Oxdjupet, Pålsundet, Alkistan, hela sträckningen från Jerfva till Mälaren samt skansen vid Hörningsholm, med flera skansar, att icke nämna kadetternas skans på Ladugårdsgärdet, hvilken icke fanns på gubben Elers tid. Ar 1711 egde Stockholm en öfverståthbållare, en krutbesprängd och ärrig general, som hette Jakob Burensköld, af Carl XII särdeles värderad lika högt för sina krigiska idrotter som för sina kloka embetsåtgärder. Nämde år infordrades hans yttrande angående ett då uppkommet förslag om befästandet af hufvudstaden och dess vigtigaste punkter, synnerligast de ofvan uppräknade. I aflemnadt memorial till svar härpå ansåg Burensköld pallt detta vara ett vidlyftigt arbete, som fordrade mycken tid, men ännu större kostnader,, hvaremot han förmenade det bäst vore att, på gamla grekiska republikers vis, söka stadens försvar i folkets mod och styrka... Han kunde gerna ha tillagt aktning och förtroende. Kilian. har jag ersatt med en brinnande kärlek tilll! allt som är stort, skönt och godt uti skapel-! sen. Då jag var barn älskade jag mina fog-l; lar, hästar och hundar, derefter egnade jag hela min tilloifvenhet åt mina lekkamrator