Aftonbladet – 11 mars 1856, sida 1

TOEESe sana ESTOTTEOORNSENERE KANSSA TETROR SERA TEES vudsakliga åtgärder att vidtaga: den ena anrgår Ålandsöarne, den andra Sverges och No:ges nordöstra gräns. Den första af dessa frågor har redan kommit till tals; den andra har hittills förblifvit nästan obemärkt. Vi böra skärskåda dem båda. Anhängarne af freden till hvad pris som helst göra kort process med Ålandsöarne. De skulle icke vilja att de vid konferenserna blefve en källa till svårigheter, och de skulle samtycka att fordra det Ryssland afsade sig ittigheten att i Aländska arkipelagen upritta något militäretablissement, och följak!ligen äfven återuppförandet af Bomarsunds skansar och befästningar. I vår tanka gör detta icke tillfyllest, och vi tro att ensamt Alandsöarnes återställande till Sverge kan erbiuda en tillräcklig garanti. Och må men icke misstänka oss att medelst detta anspråk ilja skapa en ny svårighet. Ett af två: aningen skall Ryssland icke samtycka att atfålla sig från befästningars uppförande, eller ck skall det samtycka dertill. I förra fallet skall man veta hvad man har att rätta sig ;fter i afseende på dess fredliga afsigter: i ednare fallet blir det icke någon större upp otfring att afstå från besittningen af ett område om icke längre skulle för detsamma vara af ö nn. ställdes detta vilkor vid konferenserna, kulle det dessutom medföra den fördel, att det utgjorde en pröfvosten. på redharheten i Rysslands afsigter. Om det verkligen afstår från tanken att stå ständigt hotande invid Skandinaviens kuster, skall det utan svårighet afstå från Alandsöarne; om det vägrar afträda dem, kan man vara förvissad att det ännu hyser brottsliga biafsigter. : Men vi öfvergå till gränsfrågan. Man har sett huru i Fredrikshamnsfördraget de svenska underhandlarne ville bestämma Kemi elf som gräns. Begge parterna afstodo från sina anspråk, och man tog .Torne:och Muonioeltvar till Rysslands gräns i vester. Häraf har blifvit en följd att ryska gränsen på ena sidan stöter till Altens och på den andra till Tanas dal. Man behöfver blott kasta ögat på kartan för att se med hvilka djupa inskärningar Ryssland intränger i hjertat af Norge, hvars fjorddistrikt det -omfattar. Då Norge vid afslutandet af Fredrikshamnsfreden ännu ej var förenadt med Sverge, hade de svenska underhandlarne ej att sysselsätta sig med de faror som denna nya geografiska konfiguration innebar... Nu då långvariga diskussioner och ofta återkommande usurpationsförsök tillräck-ligt öppnat ögonen både på Sverge och Norge. nu då fördraget af d. 21 Nov. 1855 för hvar man utpekat de faror som äro att frukta, är det tid att göra slut derpå genom nya försigtighetsmått; och uttrycken i femte punkten tilliata att pålägga vilkor i detta hänseende. Liksom denna femte punkt inger hopp om: en förändring af Bessarabiens. gränser, likaså erbjudes der äfven tillfälle till en rektifikation i nordost af Sverges och, Norges gvrämser. De nödvändiga förändringarne utmärkas af Kemi-elfs flodlinie alldeles. som svenskarae önskade dem 1809; i norr skulle gränsen bildas af Enare träsk, fortsatt af Pasxigsoch Jacobselfvarne. Derigenom skulle: rys-: sarne aflägsnas från Altens och Tanas. da-lar; alla de tvister som oupphörligt förts c— mellan de begge grannländerna skulle tvärt afklippas; de nomadiska stammarnes existens, som beständigt hotats af ryssarne, skulle hädanefter vara betryggad, och Norges gränser: slutligen vara skyddade för en rysk invasion... Gränsen skulle vara lättare att försvara onua den åt söder utsträcktes nedanför Uleåborg. ty denna stads omkrets erbjuder alla vilk för en militärisk position och kan till föl deraf för ryssarne bilda en ganska gynnsam operationsbas för företagen. Å andra sidan skulle Uleåborg, återlemnadt åt svenskarne. kunna blifva ett hinder, der inkräktarens ansträngningar skulle hejdas. Vi återkalla i detta afseende i läsarens minne Rysslands syften då det 1809 påyrkade att gränsen flyttades ända till stranden af Kalixelf. Man kan på kartan se huru långt i sydvest denna gräns skulle föra rySsarne. Å ena sidan skulle utsträckningen af denna gräns ha isolerat hela Finmarken ; å den andra skulle den ha beröfvat Sverge de områden som närmast gränsa till. Norges bli!are fjordar. Bör man icke nu begagna sig at lärdomarne från 1809, är det icke en klok politik att nu rätta sina försigtighetsmått efter den tidens afsigter och återföra Ryssland på andra sidan Torneå lika långt som det hade begär att komma på denna sidan. Det är sannt att fördraget af d. 21 Nov. utlofvar Frankrikes och Englands garanti emot hvarje inkräktnngsförsök. Men skulle man kunna hoppas att Frankrike och England midt under freden, då vesterlandets armeer hade atervändt till hemmets härdar, skulle sätta sig i rörelse vid hvarje steg som Ryssland kommer att trga utom sina gränsmärken? Man vet att det icke är hvarken genom stora företag eller djerfva. plundringar som Ryssland framgår; det går långsamt, utan buller, men ntan att atanna Maa 21 1 or 7