Aftonbladet – 11 mars 1856, sida 1

Nej; men om denna ring tillhört en viss hugenottisk adelsman, som fallit af ett mot honom i smyg riktadt gevärsskott ... La Ramee blef dödsblek. I krigstider, sade han, brukar man icke spara sina fiender. Dessa fiender hafva likväl rättighet att låta hänga dylika angripare. La Rameåe ryste. Ni vill således påstå att jag ... Mördat den hugenottiske ädlingen? nej... jag vill endast bevisa att ni tagit den ifrågavarande ringen från denne adelsmans finger. Huru! Icke nog dermed, jag skulle äfven kunna säga er af hvem han erhållit denna ring och åt hvilken ni sedan i er ordning gifvit den. Kanhända blir det då klart hvarföre den unge ädlingen blifvit mördad. Kanske sqvallra då I dessa upptäckter om händelser, hvilka endast: påskynda er afrättning. Ni ser jag återkom; mer alltid till samma punkt. i La Ramåe var utom sig, men hans vrede! gaf sig denna gång icke luft i vilda skrik och ! utrop; hans söndertuggade händer talade en-! dast om det raseri som kokade inom honom. ! Det är brax, mumlad. han doft, Nieger; en af mina hemligheter, .. jag ger mig der-! före ... tjufven må lefva... men om ni icke; är en feg usling, så möter ni mig om en stund : der borta vid vägen i stället för att mot mig: upphetsa alla dessa soldater. Jag känner en: enslig plats, fullkomligt passande för det slags samtal som vi behöfva med hvarandra... jag skyndar nu efter min värja; om tio minuter är jag till er tjenst. i Hemta er värjan, svarade Esperance lugnt; få se om ni handterar den med samma skicklighet som ni fångar ringar. i; Innan la Ramee hunnit besvara detta skarpa inkast, genljöd Crillons namn från alla kanter,