Aftonbladet – 11 mars 1856, sida 1

SUR TI INRSKGLAN OCh UUStlal A00H45 Or ivsmaresesav pra STOCKI0OLA. dena IH Mars. Vi nämde i går, vid anmälandet af hr Lallerstedis nyligen i Paris utgifna bok, att. författaren uti ett postskriptum till detta arbete, tillagdt kort före öppnandet af de nu i Paris pågaende fredskonferenserna, anställer några betraktelser öfver det derigenom i utsizt te rr: oe j ställda fredsslutet. Vi önska, att de anmärkningar, hvarmed författaren här beledsagar den bekanta femte punkten uti de antagna. grunderna för fredspreliminärerna, måtte all-: varligt behjertas af de makter, som numera äro Sverges och Norges allierade i afseende på upprätthållandet af Skandinaviens integri tet och betryggandet af dess gränser emot Rysslands angrepp. När vi här fästa en allmännare uppmärksamhet på dessa anmärkningar, sker det tillika i den öfvertygelsen, att både svenskar och norrmän skola känna det nyligen afslutade fördraget med England och Frankrike innebära någon trygghet för framtiden och erhålla karakteren af ett verkligt vänskapsförbund endast i den mån de vestra makterna vid de nu pågående fredsunderhandlingarne på ett kraftigt sätt bevaka och bevara äfven den skandinaviska nordens, hittills af dem alltför länge förbisedda intressen, hvilka i sjelfva verket äro så nära förknippade med det vestra Europas. Deremot skulle under närvarande omständigheter ett förbiseende å vestmakternas sida eller ett blott lamt bevakande af dessa intressen vid fredsunderhandlingarne otvifvelaktigt i de skandinaviska folkens ögon både åt traktaten af den 21 Nov. och åt de underhandlingar, hvarigenom den inleddes, gifva en karakter af helt annan beskaffenhet, som vi likväl tills vidare vilja hoppas att icke behöfva närmare beteckna. Hr Lallerstedts yttrande i ofvannärde postskriptum om ifrågavarande för vårt fäderneslands framtid högvigtiga ämne är följande: I det ögonblick vi sluta utbryta från alla håll fredsförhoppningar. Några få dagar ännu. och konferenserna skola öppnas i Paris. Vi ämna ej upprepa hvad vi redan förut yttrat om de faror, som förtidiga underhandlingar bära i sitt sköte. Det är redan så godt som afgjordt att deras första vilkor skall bli att minska de brottsliges straff. Alltsedan frågan om underhandlingar väcktes har ett sällsamt språk förts inom den vesterländska pressen. Det vill nästan synas som Ryssland, genom ett sväfvande antagande af några punkter, af hvilka några ännu äro till sitt innehåll okända, skulle på en dag utplånat en lång följd af våldshansalingar. Föga fattas att man ej prisar dess ädelmod; och det är denna makt man tillskrifver äran af ett krigs upphörande som det sjelf framkallat. Det ges likväl en sak som man ej bör lemna ur sigte. Om Ryssland samtycker att underhandla, är det antingen utmattadt eller ej uppriktigt. I begge fallen skulle en alltför stor medgörlighet vara i hög grad olämplig. Vi ha i detta arbete uppställt de allmänna vilkor som skulle göra det möjligt att ernå en seger, som skulle medföra trygghet för framtiden. Men vi resonnerade under förutsättningar, äldre än alla fastställda stipulationer. För närvarande äro underhandlingsgrunderna å ömse sidor antagna. Det tillkommer icke oss på vår anspråkslösa ståndpunkt att motsätta oss de beslut, i hvilka alla instämt. Det må emellertid vara oss tillåtet att tillgodogöra oss ställningen sådan den företer sig, och i Skandinaviens intresse diskutera protokollet, sådant det blifvit uppstäldt af Österrike, godkändt af de förbundna makterna och antaget af Ryssland. Vi förbigå de fyra första punkterna; det är på den nyligen tillkomna femte punkten som Skandinaviens förhoppningar hvila och i hvilken förete sig de godtgörelsemedel, som äro oundgängliga för de ursprungliga garantiernag kompletterande. Försigtighetsmått ärc vidtagna på Svartahafssidan; det är icke mindre vigtigt att vidtaga sådana på Östersjösidan. De fyra första punkterna äro för öfrigt på förhand bestämdt begränsade; den femte erbjuder en större latitud, af hvilken det skulle vara mer än ett fel att icke begagna sig. För Sverges betryggande äro tvenne huf