Aftonbladet – 7 mars 1856, sida 2

MMMM alla, med:undantag af Pontis och hans kamrater, hotade högt förolämparen. Åh, jag är icke rädd! utropade han med dämpadt raseri, jag söker en af anförarne, en hög, en mäktig, en som kan straffa ln Rosny och kaptenen hade långsamt närmat sig för att erfara orsaken till tumultet. Den unge mannen blef dem varse. Se der de män jag behöfvers, mumlade han med ett djefvulskt leende. Hvad är det? frågade Rosny, för hvilken genast alla leder öppnades. Han fäste sin genomträngande blick på detta af mensklighetens alla dåliga passioner förvridna ansigte. ; Jag är här för att begära hämd, utropade den unge mannen stolt. pFörst bort med knifven! sade Rosny. Hör ni icke! Bort med knifven!... Tvenne soldater fattade genast den unge mannens händer och afväpnade honom ögonblickligen. Han rörde sig icke ur stället. För hvem fordrar ni hämd? fortsatte Rosny. För mig och de minal Hvem är ni? Jag heter la Ramåe och är adelsman. Emot hvilken skall då denna hämd utföras ? Emot era soldater. Jag har inga soldaters, svarade herr de Rosny stolt, förolämpad af anklagarens oförskämda ton. Då är det icke med er jag har att göra . . . visa mig till en af dessa uslingars chefer. Han pekade föraktligt på de af raseri darrande gardisterna. Herr de la Ramdåe, återtog Rosny kallt, ni talar för Högt; och om ni verkligen är adelsman, så har er uppfostran i hög grad blifvit vårdslösad; alla dessa unga män äro er fullkomligt värdiga, och jag råder er till att behandla dem med mera aktning. Jag skulle ha låtit er afgöra hela saken med dem, om ni ej så ifrigt begärt att få tala med en af cheferna. Under hr de Crillons frånvaro,