hållna varorna, såsom vi redan meddelat, uppgingo till ringa belopp, yttrar Norrlandsposten följande: De, som känna huru lätt stämplar förloras och stufvar tillskapas, kunna icke finna underligt, att hr Malmros, efter en sträng och minutiös visitation, unlerstödd af 2:ne biträden från Stockholm, uti ett 33 år gammalt lager, uppgående vanligen i värde till omkring 100,000 rdr rmt, lyckades finna några stufvar och gamla varor till ett värde, som, med stöd af en medeltidisk barbarisk lag, åtminstone frikallade honom från ansvar för den störda husfriden. ÖSTERSJÖN. Från Nyborg skrifves den 1 Mars: I går på eftermiddagen passerade här förbi ångfregatten Imperieuse, 51 kanoner, kapten Watson. Den styrde söderut. UTRIHES. Södra snällposten anlände först kl. 1 och medförde danska blad för den 3 och 4 den nes. Några andra utländska blad medföljde ej. DANMARE. Vid riksrådets andra möte d. 3 Mars framlade finansministern, efter ett utförligt föredrag, den provisoriska normalbudgeten, jemte en tilläggsbevillningslag. Det på dagordningen stående förslaget af presidenten, om att offentliggöra riksrådets förhandlingar genom en tidning, föranledde en lång och liflig debatt. Åsigter yttrades både för och emot förslaget, som kommer att undergå sin andra behandling d. 6 Mars. Den utgång riksrättsmålet erhållit tyckes hafva väckt särdeles glada förhoppningar inom de reaktionäres och konservatives leder, likasom å andra sidan de konstitutionelle och liberale med anledning häraf tyckas hafva beslutit sig endast till en desto fastare opposition. Så yttrar Dagbladet: Riksrätten har ingen myndighet att bevilja utgifter; domen ersätter icke bristen på samtycke från riksdagens sida. När räkenskaperna för 1854 och 1855 komma att föreläggas till riksdagens afgörande, skola de poster, som sakna laggiltighet, kunna föreläggas till ansvar, och medan frågan om straffansvaret väl måste anses vara fullkomligt afgjord, skall den simpla ersättningsfrågan på en ny basis åter kunna föreläggas riksrätten till afgörande. Den konsert, som pianisten Dreyschok nyligen gifvit i Köpenhamn, var besökt af ett både särdeles talrikt och utvaldt publikum. FRANKRIKE. En pariserkorrespondent till National Zeitung yttrar bland annat: Man har anmärkt, att grefve Orlow, då han föreställdes kejsaren, höll till honom ett fullständigt tal, hvilket eljest är brukligt blott då sändebud öfverlemna sina kreditiver. Vi äro i tillfälle meddela detta tal i en nästan ordagrann öfversättning: Sire, min höge beherrskare har uppdragit mig att för E. M. frambära uttrycket af hans högaktning och deltagande (sympati) för E. M. och för den stora franska nationen. Min höge beherrskare delar med E. M. de uppriktigaste önskningar för fredens återupprättande. Hvad mig angår, anser jag såsom den största ära att ha blifvit utsedd att för E. M. uttrycka dessa känslor och att deltaga i de konferenser, som skola återskänka Europa fred. På detta tal svarade kejsaren, att han fullkomligt delade de åsigter och önskningar sändebudet uttalat och att det var honom ett nöje få göra en så berömd statsmans bekantskap. — Hrr Orlow och Brunnow samt de dem åtföljande diplomaterna visa sig ofta såväl på offentliga ställen som i de officiella salongerna och ådagalägga i sitt uppträdande ej ringaste slutenhet eller tillbakadragenhet. Tvärtom affektera dessa herrar en otvungenhet, öppenhet j och älskvärdhet, som blott alltför mycket förI råder deras afsigt att vilja besticka den allmänna meningen. Att detta också fullständigt lyckas dem kan man redan märka, och vi kunna försäkra, att den officiella verlden härstädes, med damerna i spetsen, fullständigt svärmar för Ryssland och rysk vänskap.