Aftonbladet – 7 mars 1856, sida 2

sednaste händelserna, som så klarligen visat vanmakten af Rysslands mäktiga skydd, i sanning varit egnade att betydligt modifiera isigterna i detta hänseende. Årtikeln iDaily News, är af följande lydelse: Man kan icke betvifla, att ju den svenska regeringen måste finna sig misslynt öfver de utsigter, som hon har framför. sig. Då kriget utbröt hade hon icke omedelbart några bekymmer hvad Ryssland vidkom, till hvilket land hon tvärtoni stod i vänskapliga förhållanden. Detta är icke längre händelsen, sedan Sverge ingått ett närmare förbund med Frankrike och England. Den ryska regeringen är förbittrad öfver de känslor, på hvilka det svenska folket visat prof, rörande dess strid med vestmakterna, och öfver den eftergifvenhet, som den svenska regeringen haft för folkets vilja. Derföre har Sverge ganska goda skäl att tro, att om fred nu slutes och den ryska regeringen sålunda finner sig hafva fria händer, skall hon begagna första limpliga tillfälle att taga ut hämd derför. Den svenska regeringen litar icke särdeles starkt på; att dess fördrag med England och Frankrike skall vara den ett säkeri skydd mot Rysslands fientliga afsigter. Dessa betraktelser böra icke heller lemnas utan afseende på konferenserna i Paris. Sverge eger i sjelfva verkei vida djupare oeh mera trängande intressen i de fredsvilkor, som kunna komma att afslutas, än Sardinien. ty för det förra landet ligger faran närmare. Man bör hoppas, att lord Clarendons förhållningsoråder i denna fråga äro tydliga och utan förbehåll, och ati ministerns egen skärpsinnighet måtte visa honom nödvändigheten af att särskildt draga försorg om, att Sverge blifver fullkomligt skyddädt. Hvarje försäkran af bistånd åt Sverge från Frankrike och England är naturligtvis overksam under den årstid, då Östersjön är tillfrusen. Då kunde Sverge alltid blifva utsatt för en materiel kränkning. innan Frankrike och England kunna träda emellan till dess beskydd. Från Ålandsöarne kunde en fientlig expedition inom få dagar korhma till Stockholm, då Bottniska viken 38r tillfrusen. Denna fara kan icke heller afvärjas endast genom den bestämmelsen, att Bomarsunds fästningsverk icke få återuppbyggas Den ryska regeringens slughet och rikedom på undanflykter har blifvit ett ordspråk. När hon första gången började på Ålandsöarne uppföra byggnader för militäriska ändamål, begärde Sverge förklaring deröfver. Svaret blef, att man ieke ämnade anlägga annat än kaserner; men dessa kasefner växte snart till fästningsverk. Denna lärdom från det förflutna borde visa våra statsmän den fullkomliga otillräckligheten af blott en bestämmelse, att Ålandsöarne icke på nytt skola befästas. Sanna förhållandet är det, att Ryssland icke ens behöfver några kaserner på dessa öar. Det är något orimligt att tala om, att Ryssland skulle behöfva frukta för ett anfall af Sverge mot sina kuster, der eller annorstädes. Men en militärisk besättning af dessa öar, af hvad slag den än må vara, är alltid en rättmätig källa till oro för Sverge. Ryssland kan icke hafva någon annan afsigt med truppers förläggande derstädes, än att det ämnar anfalla Sverge. Alla förberedelser till truppers emottagande häntyder derföre ovilkorligt på någon arriere pensöe, att en tid kan komma, då dessa öar kunna påräknas såsom en god basis för krigsoperationer mot Sverge. 30,000 man kunde på otroligt kort tid samlas der, om man på förhand vidtagit åtgärder för deras emottagande. Sverge eger derföre rättighet att vänta, det vestmakterna draga försorg om, att det icke utsättes för någon dylik slump, sedan det ådragit sig Rysslands ovilja genom att knyta ett närmare förband med dem. Det bästa sättet att lösa denna fråga vore att återlemna öarne åt Sverge. Utom i militäriskt afseende ega de intet värde för någotdera landet. Ryssland blefve ieke fattigare, om det afträdde dem, oeh icke heller Sverge rikare, om det fiek dem. Men så länge de äro i Rysslands makt, äro de i lika hög grad en ständig hotelse mot Stockholm, som Sebastopol var för Konstantinopel Öfverlemnades de deremot åt Sverge, kunde Ryssland vara lika lugnt för det. Sverge eger icke nog makt att begagna sig af några sådana fördelar till ett anfall mot Ryssland, och icke heller är Petersburg så utsatt för en öfverraskning derifrån, som Stockholm är det. Man skall säga oss, att Ryssland aldrig skall samtycka till att köpa sig fred för ett afträdande af land, sådant det här blifvit föreslaget. Detta är dock ieke så säkert. Att Ryssland har sina goda, ehuru icke erkända skäl till den fredliga ton, som det på sista tiden uppstämt, är väl otvifvelaktigt; och utan svårighet finner man äfven, att om kriget skulle fortsättas, är det lättare att såra i Östersjön än i Svarta hafvet. Det är ingen lätt sak att med säkerhet kunna utransaka hvad som tilldragit sig inom det ryska rikets hermetiskt slutna gränser; dock finnes det en nyligen timad händelse, rörande hvilken vi tro oss kunna tala med full tillförlitlighet. Vid den tid, då Finland förenades med Ryssland, fritogos detta landskaps invånare från rekryteringen under en viss tid af år. Då den engelska flottan började bränna deras städer, blefvo de uppretade och begärde att få uppsätta en milis för landets eget försvar. Deras bön bifölls, och män af alla samhällsklasser inskrefvo sig med nit och skyndsamhet, i den fulla öfvertygelsen, att de icke skulle föras utom sina hem. Men så shart ryktet spred sig om att Sverge höll på att sluta förbund med vestmakterna, underrättades den ryska regeringen om att soldaterna af svensk stam icke voro att lita på, om det gälde att strida mot deras landsmän. Till följd af denna påstötning skickades genast stora afdelningar af den finska milisen till Polen. Det tjenade ingenting till att öfverdrifva vigten häraf. Den svenska befolkningen i Finland är ganska fåtalig; och det dölda missnöje, som väckte den ryska regeringens fruktan, grodde egentligen endast hos svenskarne. I huru hög grad detta löftesbrott, att låta den finska milisen marschera till Polen, ökat missnöjet, är icke lätt att bestämma. Finnarne äro ett handlande, penningesamlande folk och hafva dertill fått den föreställningen, att de kunna beräkna större vinst af att vara införlifvade med Ryssland, än om de äro det med Svergå. Men det är dock klart, att ett element till uppresning mot det ryska väldet råder i Finland. Dessutom har dem a regeringens förtroende till oöfvervinnerligheten Kronstadts fästningsverk något börjat rubbas. k är kändt, att general Todtlebens berättelse om faetenas styrka inÅ galunda varit gynnsam; och krigskunnige män hysa Å den bestämda åsigten, att de engelska mörsarefartygen oeh kanonbåtarne kunna koncentrera en sådan eld mot befästningarne, att de omöjligt skola kunna förÅsvaras, de skulle således kunna öppna en väg och komma så nära intill Kronstadts militärhamn, att de kunde förstöra de der samlade krigsskeppen. Under T sådana omständigheter tyckes man ieke böra vara utan förhoppning om att lyekas. förmå ryska regeringen till att afträda Ålandsöarne, görande detta Il na PK KLAN