Aftonbladet – 4 mars 1856, sida 2

plar af beslutet i dessa fall bör löses icke såsom afskrifte, utan till det belopp som för putslag i expeditionstaxan är bestämdt; hvarförutan den ändring synes hafva egt rum i 12 6 att då klagan öfver vägrad restitution af allmänna skatter och utskylder af kammarrätten ogillas lösen för utslaget skall erläggas, men den i samma stadgade befrielse från samma lösen icke ega rum: för annan händelse än då restitution medgifves. Sjelfva denna regeringens förklaring, som nu är den andra i ordningen på mindre än två månader, är i öfrigt till den grad tvetydig och sväfvande författad, förmodligen i den lofliga afsigten att för allmänheten söka. undanskymma de allt för påtagliga förändringar hvartill man måst beqväma sig i den ursprungliga författningen, att om icke en särskild tyst tillåtelse lemnades att läsa och tyda mellan raderna, man: skulle hafva temligen svårt att begripa det nådiga förklarandet. I sammanhang härmed kan det icke vara utan intresse anteckna, att Kongl Maj:ts nedre justitierevision lärer, utan någon särskild hemställan genom civildepartementet, beslutat att då svarande inställt sig hos Kongl. Maj:t, tvenne exemplar af Kongl. Maj:ts dom skola utfärdas och med lika lösen beläggas, oaktadt detta icke öfverensstämmer med expeditionstaxans föreskrifter. Härvid bör. likväl nämnas ått inom denha jemte öfrige expeditioner af Kongl Maj:ts kansli, ingen lösen utgår till expsditionshafvanden, utan endast består i charta sigillata, hvarom föreskrift är lemnad i charta sigillataförordningen. Ett anmärkningsvärdt förbiseende är likväl att sådant icke blifvit observeradt i expeditionstaxan.