Aftonbladet – 4 mars 1856, sida 2

kars gardisterna, hvilka med ögonen uppslukade så väl djur som korgar. Ett bord uppdukades emellan tvenne lindar och hofmästaren ditsatte flera förnödenheter, hvilkas färg och lukt särdeles angrepo de uthungrades förslappade organer. r de Kosny, som ej ännu slutat att studera det papper hvars läsande i så hög grad syntes intressera honom, närmade sig nu med djupt allvar det dukade bordet och inbjöd med blieken sina kaptener och några andra förnäma herrar att deltaga i denna måltid; Fouquet la Varenne bemärktes bland de utvaldes antal. Denna måltid var hvarken utsökt eller ens tillräcklig för så många personer, men de ståckars gardisterna, som icke fingo smaka på någonting utan endast insöpo de läckra matångorna och dertill förnummo gästernas glam och glasens klingande, ansågo detta kalas minst värdigt en Lucullus, Pontis uthärdade ej längre denna anblick. Sade jag er icke att den varulfven ej förnekade sig någonting! Sambioux! utropade han, hvad freden är för en dum sak då man icke har råd till att hålla sig hofmästarel... I krigstider får man åtminstone plundra och jaga, och om det då händer att man svälter den ena dagen, så äter man för två den Det finns lifsmedel häromkring), sade en hugenott som gnagde på en med hvitlök ingnodd brödkant; hvarföre köper ni er inte någonting att äta ? Hvarföre tänker ni inte på era egna behof i stället för att gnaga på en usel kant likt en uthungrad råtta. Bättre en kant än ingen, svarade hugenotten, Skrik lagom, unge man, och har ni inga pengar så tänk inte heller på mat! Har ni då pengar! utropade Pontis. Säg