Aftonbladet – 1 mars 1856, sida 3

Kalle (pikande.) Det är märkvärdigt att du vågar dig öfver sjön. Petterskoj. Vädret är nu så lugnt, tack vare fredskonferensen! Jag blir så rysligt sjösjuk, bara det blåser det allraminsta. Men nu, kära Kalle, kan du gerna lemna skräddaryrket, upphöra att vara västmakt och i stället göra skor efter mina läster såsom du gjort förut, Kalle lilla. Kalle (uppkittlad.) Hut, hökare! Vill dock dig lära En ann gång ej komma mitt svärd för nära. Petterskoj. Kallar du neutralitetens strumpsticka för svärd? Kalle (deklamerar.) Ej en mot sju, det vore ringa, Men en mot tjugu flög min klinga., Petterskoj. Hvad för ena sju? hvad för ena tjugu? Kalle. Ryssar, begriper du väl. Petterskoj. Jag trodde du mente tutingar jag, du gamla glaskalle I Kalle (deklamerar.) Björn på väldig skullra drager Fyra utaf dem i land. Frithiof ensam åtta tager, Sätter dem kring brasans brand., Petterskoj. Bara nationalskryt, kära Kalle! Alla länder skryta med kvar sin ära derföre att de rifvit ögonen ur hvarandra, de kummelostarna ! Fritt må alla ostar behålla sin äras stämpel, bara jag fritt får annamma ostarna. Jag skryter inte jag, jag bara hugger för mig och tackar min gud på grekiska. Men kanske du har lust att försöka ett liftag? Hela Lappmarken åt