Aftonbladet – 1 mars 1856, sida 2

Mättat alla Tysklands fält. Som på farans segerbanor Räkna sina stolta anor Ifrån Leck och Breitenfeld. Uti jorden ned de myllas; Men de glesa leder fyllas ter utaf samma ätt. Samma namn och samma ära Fienden till skräck de bära Som en gång på Litzens slätt. Visst är uniformen sliten, Och i dag den sista biten Utaf proviaänten strök. Men hvad gör det? Striden kallar, Trumman hvirflar, dånet skallar Och hvar sorg förgår som rök! Der står med sitt regemente Erik Slange, som förtjente Minnets lager åt sitt namn, Som med örnblick uti teten Faran söker — och förmäten Trycker henne i sin faran. Liksom den spartanske kungen Med sin skara, mångbesjungen, Stod orubblig i sitt pass; Så ock ryktets sol beskiner Neuburgs grusade ruiner Och en svensk Leonidas. Hvem är han, den djerfve hjelten Der, som rider öfver fälten, Hofven dånande mot mark? Käns han icke på sin höga Panna, på sitt stolta öga, Stridens son: Hans Königsmark. Arrbetäckta veteraner, Finnar och Weimarianer, Lyda under hans befäl. Hårda såsom ekens grenar,