Aftonbladet – 1 mars 1856, sida 2

och husbonde samt pålitlig vän! Frid öfver den ädle! SETT STARKARE Litterära notiser. Till de. flera redan utkomna hjelpredor för allmänheten vid tillämpningen af.det nya myntmåttmåloch vigt-systemet har nu kommit ytterligare en af hr J. A. Hammarström. Den upptager noggranna uträkningstabeller, utvisande värdet för 1 till 100 stycken måttmåleller vigtdelar efter gifvet pris från 3, till 99 öre riksmynt samt motsvarande: värdet. i -riksgäld; tabell öfver riksgälds förvandling till riksmynt; -intresseuträknihgstabeller efter 5 och 6 procent ock 6 procent med bevillningsafdrag; samt uppsats öfver den nya myntmåttmåloch vigtindelningen. Den lilla boken utmärker sig fördelaktigt, för en lätt öfversigt och praktisk användbarhet. Priset är 1 rdr riksmynt. — I Berlin har nyligen på förlag af Kladderadatschs utgifvare, . Hoffman Comp. utkommit ett urval. af..Bellmans dikter .under titel: Der Schwedische Anakreonn. Öfversättaren är hr A. von. Winterfeld. Framför dikterna meddelas de i Sondåns upplaga befintliga bidragen till Bellmans biografi och karakteristik. En vår korrespondent i Tyskland yttrar, härom: Öfversättningen utmärker sig genom dätthet och behag; om den är trogen, skall ni lättare än jag kunna bedönfa, då den vackert utstyrda boken hinner till Sverce och måhända äfven kommer:i edra händer. Emellertid har den här god framgång och bidrager att förvärfva nya vänner åt den svenska diktkonsten. — I Leipzig har i dessa dagar utkommit en skrift rörande Simönides och Uraniosförfalskningen under titel: Upplysningar rörande den Simonides-Dindorska. Uranios af Alexander Lykurgos. Författaren är en ung grekisk student, som ett fjerdedels år .bott tillsammans.-med Simonides.. Han framställer -de bittraste anklagelser mot prof. Dindorf; som så utomordentligt illa: förstått skilja det tredje århundradets grekiska från det 19:des. -Han söker göra åskådligt det sätt hvarpå Simonides kompilerat och fingerat den egyptiska konwngahistorien. Man erfar, att Simonides för detta ändamål i London till och med sysselsatt sig med hieroglyfläran och försökt uppställa ett system emot Champollion och Seyffarth. För öfrigt består Simonides Urånioshistoria icke af större berättelser, utan af småhistorier och: ofta .mycket osmakliga dikter. : För öfrigt innehålla nu både engelska oeh franska tidskrifter åtskilliga upplysningar om denne samme Simonides: Bland de öfriga manuskripter, som han skall utbjudit, nämnes nu äfver en gammal Homerus med kommentar af Eustathius (som sedan befanns vara en trogen kopia af Wolfs edition, med alla dess tryekfel), en Sanehuniaton, en Armeniens historia såmt en .krönika öfver frankiska kejsardömet i Konstantinopel. I England .-hade han; lyckats afsåtta en Hesiodus -samten kopia af några böcker af Homerös, som skulle: blifvit sända från Chios till Hipparchus, Pisistrati son. När Uranios-mänuskriptet undersöktes af professor Ehrenberg, upptäckte han med sitt-starka mikroskop, att öfverallt der skriften i den så kallade palimpsesten korsades af den nyare skriften; bläcket i de gamla bökstäfverna låg öfver det i de nyare. Detta gjorde slag i saken: —— Henrik Heine, hvars död vi nyligen omnämnt, var född i Dässeldorff på århundradets första dag. Han studerade juridik i Bonn, Berlin och Göttingen, der han erhöll doktorsgraden. Han lät döpa sig 1825, Han vistades derefter omvexlande i Miänchen, Berlin och Hamburg. Den-rike bankiren Salomon Heine var hans onkel, men skattade ej brorsonens talang särdeles högt och skall en gång om honom haft det yttrandet: Hade gunstig herrn lärt någonting, skulle han ej behöft skrifva böcker. Efter Julirevolutionen valde han Paris till sin vistelseort, och från 1836 till Februarirevolutionen uppbar han årligen en betydlig summa af franska stätskassan, hvilket ådrog honom misstanken att hafva stått i Ludvig Philips sold. Från Paris gjorde han ofta utflykter, tills han angreps af ett svårt ryggmärgslidande, som gjorde honom alldeles lam, utan att dock i någon grad minska hans andliga krafter. Heines första arbeten Gedichte (1822), tragedierna Almansor, och Radcliffe, (1823) och Lyrisches intermezzo, gjorde ej synnerlig lycka; först hans Reisebilder (1826 —247), som några år sednare ökades med tvenne band, gjorde honom mera bekant, och hans Buch des Lieder (1827) höjde hans popularitet. Hans glansperiod infaller under åren straxt före och efter Julirevolutionen, då sinnena voro mottagliga för hans snillrika och skarpa satir, som framträdde i en så vacker och lätt form, så olik den tunga, tyska prosa, som nu åter arbetat sig) upp till väldet. Fans Französische Zuständev (1833), en samling af artiklar till Augsb. Allg. Zeitung, Derl, Salon (1835—40), Die Romantische Schule (1836), Neue Gedichtev (1844), Atta Troll (1847) äro allmän: Å kända; Romanxero, (1851), Doktor Fäust och Memoirerna äro hans sista större arbeten, Heine, yttrar ett utländskt blad, egde talanger, som alltid skola l:! försäkra honom om en framstående plats i den tyska litteraturen; som skald förstod han att omvexlande E beröra själens. finaste strängar och förvirra läsaren genom pikanta dissonanser, fulla af gnistrande qvickhet. Som prosaiker egde han en sällsynt uddighet och ett beundransvärdt välde öfver formen. Hvad han saknade var en fast och djup öfvertygelse; i politiken, estetiken, religionen sväfvade han mellan motsatta ytterligheter och satiriseräde i morgon hvad som i dag bragte honom i entusiasm. Hvarje allvarlig, positiv sträfvan låg utom hans krafter. I detta hänseende bildade han en intressant motsats till en annan af den nyare tyska litteråturens framstående män, Börne, som i. nästan lika hög grad som Heine: egde qvickhet och herravälde öfver formen. — Thackeray utger hu -en samling af sina ;Snobpaperss, som på den tiden de förekommo i pPunch väckte så mycken munterhet.; — Enligt ett kejserligt dekret skall på franska statsverkets bekostnad utgifvas en samling af de gamla franska skalderna i 40 band: Början skall göras med sagokretsen om Carl den store och konung Artus:-Trouvererna och troubadurerna skola äfven der få:plats. : Verket skall slutligen åtföljas af kommentarier och glossarier. kb. UR — Antonio Cappi; fortsättaren af Muratoris annaler, Kar nu i. Rom utgifvit en nyhistoria öfver huset Colonna, som utmärker sig genom en liflig och intressant framställning och innehåller en mängd hittills obekanta dokumenter. — At Villemains Souvenirs contemporains dhistoire et de la litteraäture, I, harredan femte upplagan utkommit-hosDidier i Paris. . — Då sir George Grey år 1845 utnämdes till guvernör öfver Nya Seland, betjenade han sig i början : för sina meddelanden till de infödda af en tolk. Dål: ense ta Re RNA