Aftonbladet – 23 februari 1856, sida 3

(Insändt.) Förslag till en förbättrad mateeh lefnadserdning I hufvudstaden. Under denna titel utgafs för omkring 20 år sedan i Stockholm en brochyr, hvars innehåll afsåg att väcka allmänhetens, särdeles Stockholms, uppmärksamhet på olämpligheten af den dåvarande fördelningen af dagens timmar till arbete, måltider och hvila samt utgaf förslag till en ändamålsenligare och i många hänseenden fördelaktigare sådan. Språket, andan och stilen i denna skrift röjde en mästarehand. Man gissade, och det med mycken sannolikhet, på — Johan Olof Wallin. Man gillade iden, man tänkte myeket på att allmännare antaga densamma, men — vanans makt, det obeqväma vid sjelfva ombytet och den svenska tröghetep segrade — man glömde snart hela förslaget, fortfor på gamla viset och gör så ännu i dag. Med siareblick hade författaren förutsagt detta sitt förslags öde. Det skall gömmas, glömmasr, säger han 1 slutet af sin skrift, men likt se-napskornet i skriften skall det en gång åter uppspira ur glömskans sköte och bära hundradeoch iusenfallt frukt! — Insändaren af dessa rader gjorde som de flesta andra: läste skriften, gillade förslaget, införde i sitt hus en efter dess råd lämpad lefnads ordning, fann sig väl deraf, men måste snart, fö den kära hosfridens och de många vännernas, skull, återgå till det gamla. Men — han glömde icke erföre saken; under flera resor i främmande länder iakttog ban dessas bruk i samma hänseende och — har sedan flera år tillbaka i sitt hem. ånyo infört samma, redan i de flesta utländer allmänt antagna !efnadsordning — men dessförinnan hade myeket inom hans egen krets förändrat sig. Hans egna åsigcer hade mognat, åren riktat hans erfarenhet, och de fordna vännerna hindrade ej mera hans lefnadsänor. De hade nemligen nästan alla försvunnit på samma gång som en betydligare del af hans förmöenhet, hvilken af några bland dem på oredligt sätt sköflades, Vännerna skola, med Gud hjelp, ieke mera återkomma, oaktadt välståndet, med samma bistånd oeh måhända till ej obetydlig del just genom den sednare antagne pra dsordaingen, med åtföljande, ökad arbetstid ech minskad lefnadskostnad, är på god väg att göra det, Författarens af den efvannämnde skriften plan för dagens användande var helt enkelt densamma som emligen allmänt utomlands, särdeles i Frankrike och synnerligast i Paris sedan långt tillbaka begagvats. Man stiger om morgonen vppvid den tid som vana, behof af hvila eller tid eller andra förhållanden fordra, kl. 8, 7, 6, 5, ju tidigare dess bättre, intager, en eller annan timma derefter och efter fulländad klädsel, en eller annan kopp af det lifvande traffet med bröd, går derpå till sitt arbete, som ostördt ortsättes till kl. 12—1, då en lätt frukost af ett glas mjölk, er kopp ehocolad eller tå med smör oeh bröd intages, men detta, så att säga: på stående fot och utan egentligt afbrott af göromålen. De många, på sednare tider i Stockholm etablerade Caffi underlätta mycket denna regim för dem, hvilka icke arbeta i eget hem. Rastlöst fortsättes nu arbetet, affärerna, handeln eller öfriga göromål, under dagens ljusagte timmar, icke som nu, afbrutne af en tyngande omiddag kl. 2, 3 med oftast åtföljande middagslur, tillsammans vanligen borttagande 2 å 3 sköna, ljusa timmar af Guds herr! dag. Men kl. 5 eller 6 på aftonen upphöre äfven allt arbete, och man skall vid jemnfärelse finna det man vid denna tid och efter sålunda tillbragt dag, uträttat vida mera än under lika många, sammanlagde arbetstimmar efter gamla ordningen. Nu egne man sig ostördt åt en behöflig hvila och vederqvickelse, åt glädjen, nöjet, hemmet eller umgängeslifvet! — Huru föröflligt smakar nu ej dagens hufvedmåltid vid medvetandet af uppfyllda pligter under dagens lopp! Efter denna tillhör man sig sjelf, sin maka, sina barn, man läser en bok eller tidning, drager en spader, gör musik, ungdomen dansar, leker och skämtar, man besöker ett spektakel, en konsert, efter råd och lägenhet, påhelsar sina vänner eller ser dem hos sig, men man altar sig att ruinera sin helsa och sin kassa på kostliga supter! Sednare på aftonen på sin höjd eh kopp tö, ett glas mjölk, litet bakelse, frukt eller dylikt eller för den, som pröfvat sådant sundt och nyttigt vara, ett glas punsch eller sliha tulingenp. Ins. har i sjelfva det bxwriisa Paris bevistat månsen större aftonbjudnming, dervid hundratals gäster lott undfägnades med musik, dans och ett glas sockervatten... Men den franske husfadren förskaffar 1eldre sina barn en bildad uppfostran eller sina dötrar en anständig Dot (hemgift) än han bortkastar stora summor för läckerheter åt vänner, hvilka, vär förmögenheten och läckerheterna tryta, knappt nera igenkänna den, vid hvars bord de fordom frossat. Så som ofvan var äfven j korthet andemeningen