Aftonbladet – 23 februari 1856, sida 3

af det förslag, söm förf. af nämnde häfte, redan för ett femtedels sekel sedan, gaf sina samtida. Af hans dervid uttalade profetia har första delen slagit in. Är tiden månne inne för dess andra del att gå i fullbordan? Har senapskornet slagit rot, uppspirat och växt till träd? Skall närvarande generation skynda att tillegna sig dess frukter, eller skall trögheten och likgiltigheten för det verkligt nyttiga ännu behöfva tid för den långsamt mognande öfvertygelsen? Insändaren medgifver att mycket, som sammanhänger med förslagets verkställande, måste förändras och omstöpas, men om af våra bildade samhällsklasser blott några aktade, tongifvande medlemmar uppträdde och föreginge med vilja och föredöme, så skulle inom kort hela samhället följa dessas exempel, och ins. är af egen erfarenhet öfvertygad att ingen, som en gång funnit behaget af den nu föreslagna lefnardsordningen, skall någonsin af fri vilja återgå till den gamla. För ins. skulle det vara en stor tillfredsställelse att genom denna uppmaning hafva främjat en af den äadle, hädangångnes afsigter till befordrande af sina medmenniskors bästa, om äfven i en sak af mindre betydenhet än de många öfrige, dem hans mäktiga ande framkallade och bragte: till mognad. Stockholm i Februari 1856. Mr.