Aftonbladet – 22 februari 1856, sida 1

— Vi hafva hitintills under innevarande år icke omnämnt härvarande Juridiska förenings extra sammanträden, hvilka eljest sedan sistl. Oktober månad hållits hvar fjortonde dag, emedan de icke erbjudit något af särdeles interesse för offentligheten, utan hufvudsakligen upptagits af diskussioner om en och annan af de mnärvarande ledamöterna uppkastad, mera partiell rättsfråga. — Föreningens sammanträde sistl. f:edag hade likväl en annan karakter, sedan öfverenskommelse blifvit träffad att anställa ett slags revision af de efter jörra riksdagen utgifna författningar. Afsigten härmed skulle likväl icke blifva att ingå inågot direkt klander af dessa, utan endast att genom en noggrann och kritisk analys försöka dels att undanrödja de svårigheter som härröra från en mindre klar och genomtänkt redaktion samt derigenom bereda en behörig enhet itillämpningen, dels att påpeka författningens verkliga brister för att underlätta rättelse deraf i laga ordning. Denna plan är utan tvifvel god och kan, om den fullföljes sine ira et studio, blifva af stort gagn för det allmänna och företrädesvis för jurisprudensen, hvilken beklagligen i allmänhet härligger alltför mycket nere, i anseende till den metod hvarpå de juridiska stu-ierna nu för tiden idkas vid våra universiteter, der verkligen hufvudsaken tyckes bestå i lexläsning och schemati-eriug med divisioner och subdivisioner, för hvilkas betecknand icke blott det svenska och latinska alfabetet åtgår, utan understundom äfven det grekiska och hebreiska måste tillgripas, såsom vi förnummit af de s. k. kollegier eller anteckningar öfver föreläsningarne, efter .hvilka de unga juris studiosi skola tenteras. Deremot, och ehuru vigten af schematisering på detta område visst icke bör förnekas, finner man högst sällan spår vid de akademiska föredragen af någon exeges eller analys af lagen, eler någ.a exempel på de skiljaktiga tillämpningarne deraf i praxis. Det blir på detta sätt vanligen endast minnet som anlitas, icke 8 arpsinnighetei som pröfvas. Det blir således en kunskap som kan flyga bort lika lätt som den kommer och hvaraf sällan något verkligt vetande uppstår, eller ens någon hög till sjelfstudium. En hädangången akademisk lärare vid Lunds universitet, professor Iolmbergson, har snart sagdt varit den ende i sednarie tider som, oaktadt sjelf visst icke praktisk jurist, likväl insåg nödvändigheten för en sådan, att studera lagen analytiskt, d. v. s. stt icke blott kunna ramla upp rubriker, data ch gärskilda stadganden i en lag eller författning, utan fast hellre, äfven med någon bristande minneskunskap, lära sig rätt förstå, tyda och förklara densamma, utreda de principer hvar .från den utgått, den histc riska och filosofiska utvecklingen af de rättsbegrepp den omfattar, dess sammanhang med andra lagar m. ms Att denna metod numera tyckes hafva blifvit i det allra närmaste öfvergifven vid våra akademier, är en stor olyck för den juridiska bildningen, och vi misströsta i sanning att det blir möjligt att afhjelpa denna brist, så länge man envis.s att vid ett till en småstad förlagdt universitet bibehålla den juridiska fakulteten och e s. k. embetsexamina. Ett medel emelertid att åt den ju