Aftonbladet – 19 februari 1856, sida 2

landlisgar rörande erkebiskopsutnåmningen. Såsom man vet, äro statsrådets protokoll otillgängliga för alla andra än rikets ständers konstitutionsutskott. Deremot äro de bilagor, som åtfölja dessa protokoll såsom handlingar rörande afgjorda mål, tillgängliga för ofentligheten. Då vi erfarit, att bland dessa handlingar angående den sista erkebiskopsutnämningen äfven fanns den brefvexling, som föredraganden i ämnet fört med biskoparne Butsch och Reuterdahl före utnämningen, hafva vi från ecklesiastikdepartementet begärt del deraf och meddela densamma här nedan till våra läsares kännedom. Enligt hvad man tror sig veta, äro likväl dessa handlingar icke fullständiga. Man finner nemligen här visserligen de bref, som blifvit vexlade emellan den tillförordnade föredragandet i ärendet statsrådet Fåhreus och de båda nämda biskoparne, men man saknar deremot den brefvexling i ämnet, som redan före detta tillförordnande lärer hafva egt rum emellan chefen för ecklesiastikdepartementet statsrådet Anjou, som -sjelf innehade 3:dje rummet på förslaget, och biksop Butsch, som innehade det I1:sta. Vi hafva ifrån Vestergötland hört den öfvertygelsen uttalas, att om icke en föregående föga grannlaga förfrågan hade egt rum från den medföreslagne, hvilken uppenbarligen hade bort lika väl anse sig jäfvig att framställa denna som att föredraga ärendet inför konungen, och om icke samtidigt dermed äfven en emot biskop Butsch förolämpande artikel, innebärande en storståtlig puff för den icke på förslaget uppförde biskop Annerstedt i Strengnäs, hade varit synlig i Svenska Tidningen, biskop Butsch efter all sannolikhet icke skulle hafva gjort någon synnerlig svårighet att emottaga kallelsen till erkebiskop, hvartill han både af den allmänna rösten, af presterskapets målsmän och af konungen och hans rådgifvare var betecknad såsom den värdigaste. Svenska Tidningen har väl sedermera förnyade gånger bedit sitt pater peccavi för den omnämda taktlösa artikeln, erinrände att densamma endast hade varit sinsänd, och ingalunda uttalande redaktionens egna åsigter, men det intryck den nu en gång hade gjort såsom i alla fall uppenbarligen. utgången -från en-af det konservativa lägrets koryfeer kunde icke mera utplånas. Hvad statsrådet Anjous icke offentliggjorda bref till biskop Butsch och dennes svar derpå angår, säger sig Svenska Tidningen hafva all anledning tro, att det försa brefvet var affattadt i lämpliga ordalag.. Från Skaratrakten har berättats, att hr Anjou kort efter förslagets upprättande skrifvit, tätt på hvarandra, tvenne bref till bisköp Butsch;af hvilka det förra skulle hafva hufvudsakligen innehållit en fråga, huruvida biskopen önskade att blifva erkebiskop, och det andra ett uttryckligt tillkännagifvande af statsrådet, att han icke hade sig något bekant om konungens afsigter rörande utnämningen. Är denna uppgift grundad rörande innehållet af dessa skrifvelser, så kunna vi i sanning icke inse någon lämplighet uti deras aflåtande från en medföreslagen,. ordalagen i dem må för öfrigt hafva varit hvilka som helst. Icke heller bör det förundra, om en man med biskop Butschs finkänslighet under sådana omständigheter ge nast undanbad sig att komma i åtanka.