Aftonbladet – 18 februari 1856, sida 3

rigt om? och af hvem skjutspenningen, utgörande sjuttio kopek silfver, för foran, skall gäldas, Jomala och Lemlands söcknar kronolänsmans-kontor den 11 Augusti 184. G. A. Ekbom. Kronolänsman.v I ett bref från Helsingfors af den 7 Juli 1854 till t. f. guvernören på Åland heter det: . Måtte Bulls hotelser om ett förnyadt anfall mot Åland, såsom många föregående vara tomt munvädert Jag hörde här i går en berättelse, att Du och Bodisco varit af olika tankar, om inloppet till Lumparen borde genom försänkningar tilltäppas, hvilket Du (såsom mångens mening äfven här tyckes vara) förordat, men han icke gått in uppå., I en skrifvslse på ryska, åtföljd af svensk öfversättning, förklarar kommendanten på Bomarsund, öfverste Bodisco, helt lakoniskt: att jag i stället för det af Finska kronan för mig hyrde qvarter är hugad att årligen uppbära femhundrade rubel silfver, ersättning för mig tillkommande ved deri inbegripen; hvilka medel jag önskade bekomma qvartaliter. I ett memorial af den 5 Juli 1854 från den bekante länsman Öhrbom, som sedermera i inledning af sitt löjligt hoverande uppträdande inför de allierades befäl blef förd fången ombord på ett engelskt skepp, berättas följande: pJust nu på stunden vid postens afgång återkommo 4 st. skjötbåtar, hvilka i söndags om morgon ifrån tullkammaren utklarerats till Stockholm och snmälde för mig, hurusom de i går aftons, vid det de legat i Lågskärs hamn blifvit af en dit anländ cvåmastad fientlig ångare genom dess utsände slupar tagne och oaktadt deras böner och tårar förde ombord å fartyget af en ryska språket talande officer samt ändtligen derifrån lössläppte, sedan dem frånröfvats en del af deras last bestående i strömming och skälspäck samt allas tullpass. Å dessa fyra båtar funnos inalles nio personer, hvaremot en femte, en mindre jagtbåt som ännu ej återvändt och dess öde är okändt, hade fem personer ombord. Derom får jag till eders excelence ödmjukast inrapportera, äfvensom att de återkomna Kökarsboarne uppgåfvo sig hafva i måndags observerat en kullstjelpt mindre jagtbåt som kom flytande vesterifrån, hvarifrån ett skarpt skott söndags afton kl. 11 hördes och förmodas hafva träffat samma jagt, som tros vara en från Degerby tullkammare till Stockholm utklarerad jagt, hemma från Kumlinge socken, äfvensom att de varseblifvit en prick i Ledfjärden nordost från oeh nära intill Björköns land, hvilken jag i dag skall borttaga., . På detta papper finnes med blyerts gjord följande anmärkning: Uppgiften så till vida lögn, att ingenting från de fångne blifvit röfvadt, utan hafva de tvertom erhållit både mat och dryck och blifvit med mycken godhet omhuldade., . Rörande samme Öhrbom skrifver snart derpå vid begynnelsen af det åländska interregnum en annan länsman, hr Ekbom till häradshöfdingen i orten, uti ett bref dateradåt den 29 Juli 1854, i flygande fläng: Just nu ankommer fru Öhrbom hit och ber mig hos herr häradshöfdingen hemställa, huruvida det från regeringens sida kan anses olämpligt, om hon begagnar sig af det tillstånd hon erhållit att få besöka sin man. Gumman är sorgsen i hågen oeh vill gerna se, huru mannen sig befinner, men underkastar sig äfven försakelse, om sådan ar nödvändig. Öhrbom är ombord å Wellington, derifrån han skrifvit och tror sig snart blifva fri, åtminstone så snart anfallet på Skarpans skett. Han hoppas till Gud, att, om sådant icke sker annorlunda, herr öfverste Furuhjelm för hans fattiga barns skull ville göra hvad möjligt i saken göras kan. — — ooP.S. Öhrbom prisar engelsmännen, synnerligen Amiral Napier för ett utmärkt hyggligt bemötande., Detta vederlägger helt och hållet de rykten som meddelades i finska blad, att Öhrbom skulle blifvit hårdt och illa behandlad. kowmssensitmsttnneenRssnd