Fragmenter från Bomarsurd. IL. Mycket betecknande för det patriarkaliska systemet och behandlingen af tidningsväsendet är följande med diplomatisk noggrannhet meddelade, embetsskrifvelse till t. f. guvernören öfver Åland, daterad den 14 Juni 1854: Med anledning af Herr Gourerneuren och Riddarens vördade skrifvelse för den 10 dennes, får jag äran upplysa att aldrig under min långvariga tjenstetid härstädes några utländska Tidningar utan cencur direkte utlemnats. Den enda Tidning, som jag alltid genom Kejserl. postdirectionen reqvirerat, och hvilken Chefen tillåtit mig här uttaga, är den hvaraf Herr Gouverneuren nu en kort tid haft del. Den har förra och sistlidit år, samt äfven förut, blifvit af mig och uti min frånvaro af prosten Sadelin så noga cencurerade att jag har i förvar en stor massa Numror, äfven för första Månader af innevarande år, hvilka jag skall hafva äran vid tillfälle uppvisa. Väl lofte jag min Läkare Doctor F. och prosten C--s, hvilka endast och ingen annan skulle få se bladet, att med dem vara mindre sträng, om de genast skulle återsända det, men som sådant ej skedde, förständigade allvarligen Doctorn att i dessa svåra tider skulle ingen Nummer af obehörigt innehåll mer utkomma, men då kort derpå Herr Gouverneuren godhetsfullt åtog sig eencuren, har jag ansedt min befattning dermed hafva upphört, men har dock tillåtit min granne läsa dem, der Doctorn äfven ofta sedt dem, då han varit hit rest, men sådant skall ej framdeles ske -— Grannen kan få dem, sedan de lifvit noga eencurerade. Ingen får mer läsa dem innan Tidningen undergått granskning. För att med allo blifva befriade från dessa Herrar, föreslår jag nu att de från den första snartinstundande Julii uteslutas från all delaktighet i Tidningen, jag återställer dem hälften af hvad de betalt. Herr. Gouverneuren oeh jag blifva således de enda delägare deraf, eller om herr Gouverneuren ej täckes mer åstunda läsa ifrågavarande blad, så upphör hela Tidningens gång. Man har visserligen från högvederbörlig ort, uppmuntrat vederbörande pastorer på Åland attingå till Regeringen med ansökning att få direete från Sverige en tillåten Tidning, men de hafva ej kommit sig dertill. Alldrig under min tid hafva några otillåtna Tidningar fått denna väg komma till Åland, men deremot genom Norra gränsen komma alla möjliga blad till den del af Finland. I ett bref från en hög tullembetsman, dateradt Helsingfors den 5 Juli 1854, heter det: pVederbörandes lurendrejerier voro mig redan förut kände genom rapporter från Tullkammarföreståndarene, och tyvärr ingå likabeskaffade berättelser postdagligen från hela Bottniska kusten. Jag har anmält förhållandet hos T. f. General Guvernören och begärt medel för att kunna öka bevakningspersonalen, — men i stället erhållit befallning att blunda. — — Jag skall dock detta oaktadt, bjuda till att förstärka bevakningen på Åland med de ringa medel, som för närvarande stå mig till buds.v Man torde erinra sig att det blifvit i Kreuzzeitung och andra ryssvänliga blad bestridt, att ryssarne utdelat vapen på Åland och att den dervarande styrelsen velat göra något försök att förmå den åländska allmogen att nu till förmån för ryssarne ådagalägga samma raskhet och tapperhet som den visade emot dem 1808. Att dylika planer verkligen existerat bevittnas af flera bref. Så heter det t. ex. i en länsmansrapport från Kumlinge den 13 Maj 1854: Herr öfversten och riddaren nämner om att hitsända 150 flintor till utdelning, men icke har jag begärt sådana, ej heller: har jag hvarken begärt eller erhållit gevär och de bössor, som finnas hos allmogen, sakna mig veterligen icke flintor. Måhända är detta ett misstag? ty jag har endast begärt krut och bly, men af denna vara lärer behofvet vara bättre på fasta Åland, — — Den afgörande dagen lärer nu nalkas för Åland, måtte det kunna försvaras. Kanonsluparne borde nu äfven passa på och ej dröja längre. Att gevär varit utdelade på fasta Åland finner man bland annat af följände skrifvelse: Enligt mig meddelad befallning, levereras härjemte till Fransk-Brittiska högqvarteret i Finnby, Fyratioåtta stycken gevär med bajonetter, åtta skålpund krut och 175 stycken blykulor, hvilka varit utdelade i Jomala och Lemlands socknar; hvaröfver om qvitte ödmjukast anhålles. Och hemställes i öf