Aftonbladet – 18 februari 1856, sida 3

MUSIK. Hr Elvers konsert i De la Croixs salong förliden tisdag d. 12 Febr. var besökt af ett talrikt auditorium. Hr E. är en ibland de få lycklige artister, som förtå den konsten att kunna förskaffa sig fulla hus. Hvarje gång hr E. gifver en konsert eller soirg, är salongen altid fullsatt; ett bevis att hr E. under sitt mångåriga vistande i Stockholm förstått att förskaffa sig många vänner. Dessa inbjudas årligen att åhöra hr E:s ungdomsvänner: Mayseder och Maurer, af hvilka den senare varit hans lärare; och en gång om året antages också vänligt inbjudningen. Att hr E. I kväl detta år var något njugg emot sina vänner i afseende på egna prestationer är något som ej kan lemnas alldeles obemärkt. Hr Elvers hade till sitt första nummer annoncerat en konsert för violin af Mayseder; men af denna konsert spelade han likväl endast första allegron. Om hr E. tror, att den honom bevågna publiken nog ofta hört honom spela Mayseders kompositioner, så bör han ju dock antaga, att ibland åhörarne också en och annan kan finnas, som måhända för första gången hör denna. komposition, och att dessutom äfven kan finnas mången, som gerna hör densamma om igen. Då man dertill så sällan får tillfälle höra hr E., taga vi oss friheten att i publikens intresse tillstyrka honom, att vid sitt nästa uppträdande antingen gifva denna vackra konsert (den i A) i sin helhet, eller också att rätt och slätt välja ett annat solo-nummer. För sin mjukt och elegant utförda rondo af Maurer tillvann sig hr E. ett enhälligt bifall. — Hr G. dArien, violoncellist och ledamot af kongl. hofkapellet; hvilkxen-ännu endast en kort tid vistats i Stockholm, lät denna afton för första gången höra 3g 1 en fantasi, komponerad af honom sjelf. Hr dAriens instrument har en z1en och vacker, men ej, hvad man kallar, stor ton. Hans föredrag är rent, känsligt och flärdlöst samt, för att anställa en jemförelse med våra förut mest kända violencellister, närmande sig något mera hr Sacks än hr Arnolds skola; Den komposition, i Servais stil, som hr dArien nu utförde, gaf väl ett begrepp om hans betydliga färdighet, men lemnade honom ej tillfälle att riktigt utveckla hvad som just utgör de solidare förtjensterna af hans talang: Vi hoppas att snart få förnya hans bekantskap, och önska att han då måtte välja något merå gediget och mera omvexlande för detta så tacks.mma konsertinstrument. — En ung valdhornist, hr Sandström, lät äfven för första gången höra sig denna afton. Ovanan vidatt offentligen uppträda får väl tillskrifvas, att de öppna tonerna i hans väldhorn emellanåt förvandlades till stopptoner, det vill säga: de stannade qvar i instrumentet. Viantaga således, alt man icke efter detta föga lyckade uppträdande bör bedöma hr S:s grad af konstfärdighet på sitt instrument. Kunde icke vidrepetitionen.å Kongl: teatern. eller vid mindre. musikaliska tillställningar, tillfälle, beredas åt gryende talanger att smånindom vänja sig vid att offentligt uppträda? Konsertsalen synes ej vara rätta platsen, minst för kongl. hofkapellets egna ledamörer, der de första försöken böra utföras. — En amatör, som hade lofvat föredraga en aria af Donizetti, uteblef, vi veta icke af hvad anledning. Emellertid stod hr Haglund beredd, att utan vidare underrrättelser för publiken, öfvertaga hans parti. Att hr H. sjöng, det hördes tydligt, men hvad han sjöng, derom kunna viej upplysa. Det enda man tyckte sig tydligt kunna urskilja var orden er och mich, hvarför en muntergök påstod, att hr H. på tyska ursäktade amatören, som ej sjöng sin italienska aria. Denne gednare lärer emellertid, såsom det påstods, under konserten hafva värit tillstädeg i salongen. Mankan af dessa fataliteter sluta till de svårigheter, som numera, då det blifvit den K. sångscenens mådlemmar nekadt att utom teatern biträda vid konserter, möta vid arrangerandet af musikaliska tillställningar. — Fem n:r, uvertyr, scherzo, internmrezzo; notturno och bröllopsmarsch. ur Mendelssohn: Bartholdys alltid med samma.intresse hörda Midsommarnattsdröm, gåfvos till konsertens andra afdelning. På ett lyckadt och särde.