Aftonbladet – 18 februari 1856, sida 2

storiska premisser grundad sannolikhetsberäkning, dels af den tid, som skulle åtgåför Ryssland att åstadkomma en landstigning i Sverge, dels af det antal krigsoch transportfartyg som dertill skulle erfordras; i samrmanhang hvarmed förf. återkommer till en expose af det system han anser vara det egentiga och enda säkert användbara för försvaret, och hvarigenom han kommer till följande tvenne hufvudslutsatser: 1:o Att hvarje försök af en rysk armå att nöfver vintern Gvarblifva i Sverge, är ett vågstycke, som enligt all sannolikhet slutar med dess undergång; och 2:o Hufvudvilkoret för detta försvarssystems lyckliga utgång är å svenska sidan blott det, att ej för tidigt våga en afgörande batalj, utan med tålamod afvakta -verkningarne af de fördelar som återtåget till det inre af landet måste medföra för ett nationalförsvar; men att deremot aldrig utan envis strid uppoffra en tumsbredd land; samt att, när fienden retirerar, med all möjlig energi förfölja honomp. Den tredje afdelningen har till öfverskrift: Hvad. kostar en stor linieflotta; och vi skulle önska att derutur kunna meddela ett utförligare utdrag, om ej den nödiga gränsen för omfånget af denna anmälan tvingade oss att åtminstone uppskjuta det till ett annat tillfille, un er önskan emellertid, att rätt många af allmänheten ville ur sjelfva skriften taga kännedom derom. Slutresultatet, hvartill författaren leder sig på grund af jemförelse med kostnaden af andra örlogsflottor, är att en sådan flotta af 20 linieskepp m. m., som hr M. B. föreslagit och som man möjligen äfven högre upp har i sigte, skulle ensamt medtaga en årlig utgift af I millioner : rdr bko i stället för 3 millioner, som M. B. beräknat, men för hvilken summa författaren anser icke mer än 6 å 7 linieskepp kunna underhållas, hvilket ock öfverensstämmer med proportionen af den nuvarande budgeten af 117, million, för hvilken icke ens en större stridfärdig styrka än af 3 å 4 linieskepp samt 2 å 3 fregatter 0. 8. v. kunnat underhållas. I slutet af detta kapitel öfvergår författaren vidare till den frågan, huruvida icke Ryssland i en framtid skulle kunna underhålla en större Östersjöflotta än af 20 linieskepp, äfven förutsatt att dess effektiva styrka för närvarande inskränkt sig härtill, oaktadt de vida mera storartade uppgifter om 28, ja ända till 32 eller 35 linieskepp som man emellanåt hört omtalas. Vi kunna icke neka oss att citera något af förf:s yttrande härom: sOm man äfven antager, att Sverge inom 20 år skall kunna uppbringa antalet af sina linieskepp från 4 till20, hvarföre skall man då ieke med samma skäl kunna antaga; att Ryssland inom samma :tid skall skaffa sig, om äfven ieke mer än t. ex. 30, i stället för 19? Och om detta är möjligt, så är ju jemvigten genast störd, och Sverge uppfordras till nya ansträngningar. Oeh hvarföre skulle det ej vara möjligt? -Hampa oeh -gröfre.; virke, som vi måste hemta utomlands, hafva ryssarne hemma hos sig. ngmaechiner kunna de, sedan freden åter inträdt, erhålla utifrån, så vida de ej sjelfva lära sig tillverka dem. På samma sätt med kanoner, och projektiler. Antages det, att vi kunna skaffa penningar till 16 linieskepps byggande, så böra de väl åtminstone kunha det för. 11. . Detta i afseende på materielen. Men, upprepar M: B. åter, om de: äfven: kunna skaffa sig en större materiel, så kunna.de doek aldrig bemanna den. Förf. vet ganska väl, att den ryske: bonden bär lika mycken afsky för sjötjensten, som för krigstjensten i allmänhet. Efter en längre öfningstid blir han likväl, i vissa hänseenden åtminstone, en ganska god: soldat.:-Hvarföre skulle han ieke genom samma medel kunna blifva en åtminstone till kanonservis användbar båtsman? Öfning såknas ieke, ty af den ryska Östersjöflottan är årligen ?, ute på expedition. Af finska sjöofficerare och matroser samt af östersjöprovinsernas kustbefolkning bildas en ganska god stam, till hvilken. vid ett inbrytande krig med Sverge kan läggas den bästa delen af Svarta hafsflöttans besättning. En sanning blifver likväl, att en rysk flotta svårligen kan våga mäta sig med en jemnstark engelsk eller fransk, oeh innevarande krigs erfarenhet har bevisat detta. Men äflas vi svenskar att uppträda med en större flotta, än vi med godt sjöfolk kunna: bemanna, så komma vi att stå på ungefär samma ståndpunkt som ryssarne. Om vi, enligt M. B:s förslag, vid ett inbrytande krig uppträdde med 20 linieskepp, till hvilkas besättande blott funnes !;öfvad och sjövand stam, jemto ?, sammanrafsad sjöbeväring, då blir vår flotta ieke det ringaste bättre än den ryska. Historien bär härom vittnesbörd. Hvaruti bestod vår öfverlagsenhet i krigen 1788—1790 samt 1808. I det förra voro ryssarne i afseende på kanonstyrka och skeppens antal i allmänhet blott !; (vid Hogland till och med blott !,,) oss öfverlägsne, och likväl var denna fjerdedel tillräeklig :att frånryckaross herraväldet i stersjön, hvilket, .om någon inre öfverlägsenhet hos oss förefannits; svårligen varit möjligt. Då hade ryssarne likväl ännu ickeFinland.: Sommaren 1808 låg den ryska flöttan med 9 linieskepp vid Hangöudd, och den svenska midt emot vid Örö ned 10 linieskepp, utan att likväl den sednare vågade angripa, förr än 2 engelska skepp satte sig i spetsen för anfallet: : Detta synes antydaren viss inre jemgodhet, eller snarare jemdålighet hos båda makterna, föranledd af deras oförmåga, att med godt sjöfolk besätta större flottor. Under sådane omständigheter måste naturligtvis öfverlägsenheten i antal blifva afgörande, och denna öfverlägsenhet kunna vi aldrig fråntaga. ryssarne, hvilka hafva så mycket större resurser än vi Hö annan omständighet, som jemnar förhållandet emellan flöttors olika beskaffenhet, är ångkraftens alltmera -ökade användande, hvilken till en viss grad gör skiekligheten-i manövern -mindre maktpåliggande, på samma gång den gör fartyget mera: oberoende af väder deh vind; I öppnavsjön: är: derjemte -stridsfältets beskäffenHet Ofverallt detsamma samt gifver ioke, såsom till länäs eller i skärgårdarne, några medel för den svagare att skydda sig emot den starkare. Den enda sorts öfverlägsenhet, hvilken således för oss återstår att påräkna, är den moraliska. Men hafva vi verkligen densamma? Hafva vi i de föregående sjökrigen med rTyssäarne visät ossega den? Är svenska folket verkligen dötsarima som det förut varit? Har.det ännu denna kraftiga tapperhet ock uppoffrande hjelteanda, som i fordna tider gjorde det så äradt öeh ansedt? Ieke; såvida det ej vaknar ur dem slummer, hvari det så länge genom maklighet och egoism varit ee DA KA fc 0 Ob bet fr PR FÖR RAR MR I JR fra. rn Arn JG VR hn Art ot: ORG ändå en god lexa, och jag ville inte de skulle gått miste om den — nej inte för min bästa kol ;