Aftonbladet – 15 februari 1856, sida 2

Nå — det är väl ingen nöd om vi få majskaka, sade formannen. Gör ni oss en dylik kaka, moster lilla — och de; som inte kunna äta sig mätta af majskaka och smör, de må gerna gå hungriga till sängs — det är min tanke om saken Mrs Gaston, ehuru tydligen sårad af sina gästers ogrannlaga uppförande, begynte på mr Butts vänliga uppmaning sätta kakan i verket, medan den sistnämnde gjorde sig fullkomligt hemmastadd och tog den lilla flickan på knä, i det han gaf henne den smeksamma benämningen Sis, och vänligt inbjöd mr Margold att taga plats bredvid honom på ett bräde som han för att ersätta bristen på stolar lagt upp på ett par bockar framför elden. Se så, farbrors, sade den muntre mr Butts, tag bara verlden lätt, så får ni lefva så mycket längre. Kom och sitt ner här jemte mig och lemna rum på ändan för qvinnfolken, så ha vi ju det alldeles storståtligt. Mr Butts hade obestridligen sin lilla, icke så inskränkta, om äfven sjelflärda kunskap i filosofien; men hans sätt att meddela den var så föga inbjudande, att Margolds tycktes betrakta honom med en ständigt tilltagande fasa. Hittills hade vi knappast yttrat ett ord, utan blott såsom åskådare trängt oss tillsämmans inom så liten rymd som möjligt och tåligt afvaktat utgången. Men dessa menniskor sågo så olyckliga ut, så ohjelpligt komna ur sitt rätta element, och tycktes dessutom — att dömma af det ständigt nedstörtande regnet — ovilkorligen nödgas bli våra kamrater för natten, att vi ej kunde undgå att fatta medlidande med dem och erbjuda dem det bistånd, som vi genom en mera mogen erfaI renhet af skogslifvet voro i stånd att lemna. Vår matsäckskorg framtogs, och de åtskilligs I godbitar den innehöll, lofvade att betydligen