Aftonbladet – 14 februari 1856, sida 3

lägsnat sig, berättar Macaulay, framlades på öf-. verhusets bord en bill, som förklarade konventionen för ett parlament och hvilken med brådskande fart gick från hand till hand mellan lorderna. Bland underhusets medlemmar var debatten härom ganska het. Huset förklarade sig för komitå, och debatten var så häftig, att det. knappast var möjligt upprätthålla en skymt af ordning, sedan man ej mer aktade på talmannens uppmaningar. Utropet: Hör honom!n — ett utrop, som ursprungligen endast brukades för att tysta ett mot ordniogen stridande sor! och mana församlingen till uppmärksamhet på diskussionen — hade sedan några år så småningom erhållit samma betydelse som det än i dag eger, nemligen af ett slags interjektion, som allt efter arten af dess betoning uttrycker beundran, bifall, ovilja eller hån. Vid det omtalta tillfället uppgåfvo whigs så stormande rop af: Hör! Hör! att tories funno sig föranlåtna klaga öfver ogentlemannalik behandling. Flera skarpa personliga utfall vexlades. Seymour, ledaren för minoriteten, förklarade att ingen fri debatt kunde ega rum der ett sådant oljud fick tålas. Några gamla whigledamöter råkade i harnesk och erinrade honom hurusom samma rop blifvit hörde då han sjelf förde talmansklubban, utan att dervid gjorts någon anmärkning. Men så hetsiga båda partierna också voro, iakttogo de dock i sina tal denna djupa vördnad för lag och gammal häfd, som så länge varit ett karakteristiskt drag hos engelsmännen, och hvilken, om den också någon gång urartar till pedanteri och snart sagdt vidskepelse, dock i flera hänseenden icke är utan sin goda nytta. — En pomersk landtjunkare vid namn von Kapphengst i kretsen Kammin hade anbefallt, att hans underhafvande, så snart de talade vid honom, skulle blotta hufvudet. Förlidne sommar då han kom ut på fältet för att se efter arbetena oeh dervid vände sig med en fråga till en dräng, aftog icke denne sin mössa. Då hr v. Kapphengst fordrade detta, svarade drängen torrt, att mössan tog han af blott inom hus, men aldrig ute på fältet.o Drängen var envis. Herr v. K. vände sig först vill landtrådet, derpå till statsadvokaten och slutligen. till justitieministern med yrkande, att den uppstudsige drängen enligt lagen af d. 24 April 1854 måtte åläggas 3 dagars fängelse. Denna lag förordnar nemligen i 1: Tjenstfolk, som gör sig skyldigt(till hårdnaekad olydnad eller gensträfvighet emot husbondefolkets befallningar, har, oberäknadt husbondefolkets rätt att bibehålla eller afskeda sådane tjenare, gjort sig förfallet till böter ända till 35 thaler eller till fängelse af högst 3 dagar.v Anspråket blef likväl tillbakavisadt i alla tre instanserna. Käranden begär nu af landtdagen, att denna skall på parlamentarisk väg förhjelpa honom till rättvisa, då han ej på annat sätt kan vinna den emot sitt tjenstehjon. Rättelser: Uti gårdagsbladet, 2:dra sidan, 2:dra spalten, 34:de raden nedifrån står: har, läs shan; 3:dje: spalten, artikeln om handelsbanken, 40:de raden nedifrån står: en , läs: sen 25 4; 67:de raden står: fullkomligt omotiverade beslut 4 15, läs: fullkomligt omotive