Aftonbladet – 11 februari 1856, sida 2

BRN nana Ar rRrnrtrnt na nen den SS VE RR — Sockenbiblioteker. Man läser i Helsingborgsposten: Åtskilliga tidningar hafva med loford berättat hurusom i Önnarps församling på skånska slätten blifvit, till befrämjande af allmogebildning, inrättadt ett sockenbibliotek, af hvars verkningar man hoppas goda frukter. Såsom manande till efterföljd på andra ställen med måhända vida bättre tillgångar, anse vi oss böra nämna att äfven här i norra Skåne, nemligen i östra Ljungby församling, finnes en alldeles likartad imrättning, der icke allenast sockenboerne, utan äfven andra närboende få mot den billiga afgiften af 24 sk. för år låna och läsa bok efter bok så långt det ständigt växande förrådet medgifver. Att sådana folkbildningsanstalter i förening med ett allmännare skolväsende äro ändamålsenliga om de väl ordnas, så att de för allmogens sedliga lif erbjuda icke förderfvande utan närande själaföda, 1lärer ingen våga bestrida; största. svårigheten torde vara anskaffandet af grundplåten för företaget. Dock äfven denna kan med en kraftig vilja öfvervinnas. I östra Ljungby har detta tillgått sålunda, att under hela året 1853 anslog pastor alla sina högtidsoffer till inköp af böcker för sockenbiblioteket, hvartill äfven de af Riksens Ständer anvisade 15 årgångar af Läsning för Folket samt några af en enskild person skänkta böcker användes. Sedermera har förrådet småningom ökats genom de inflytande årsafgifterna. Det lilla bokförrådet anlitas ganska flitigt. — Örebro enskilda bank. Vi meddela efter Nerikes Allehande några utdrag ur direktionens berättelse för denna banks ställning vid räkenskapsårets slut den 30 sistl. Nov.: Den nu för adertonde gången sedan bankens första stiftelse återkommande skyldigheten för centraldirektionen att vid slutet af hvarje räkenskapsår afgifva berättelse om bankens förvaltning, går direktionen härmed att fullgöra för det med denna dag tilländagående 8:de året af bankens förnyade oktroj. — — — Behofvet af en nederlagsplats för kapitalerna har varit lika stort, som det af sådane för varutrafiken. Derföre hafva depositionerne på uppoch afskrifningsräkning till antal och belopp, som här längre fram närmare skall visas, varit förvånande stora, utan att banken genom :sin beredvillighet att tjena allmänheten derföre gått i mistning af skälig, ja mer än vanlig stor vinst för sin rörelse. Alltför stora farhågor har måhända hos mången uppstått vid betraktandet af det på uppoch afskrifningsräkning starka penningetillflödet, och gifvit anledning till ifrågasättandet af fördämningar deremot. Verkligheten har likväl icke gifvit bekräftelse åt dessa farhågor. En bank, om någon inrättning, behöfver kunna rätta sig efter penningerörelsens föränderliga förhållanden, och kan endast derigenom uppfylla sin bestämmelse. Emellertid är det en billighetens fordran, att då banken obehindradt tillåter depositioner, den ock må bestämma, efter sig företeende omständigheter, räntan 3 insatte medel, och direktionen ansåg vid qvartalssammankomsten i Augusti anledning vara för handen att med begagnande af den rätt dertill, som vid sednaste bolagsstämma gifvits direktionen, besluta räntans nedsättning från 3 till 2 procent å medel, som på uppoch afskrifningsräkning innestå eller insättas efter detta räkenskapsårs utgång. Kassakreditiverna hafva under året, såsom man af den allmänna penningeställningen lätt kan tänka sig, icke någon gång varit hårdt anlitade. Emellertid hafva uttagningar och insättningar på denna räkning varit lifliga och täta, och af direktionen lemnats utan hinder, så att någon tillämpning af föreskriften i andra punkten af kontråkterna om inbetalning den 15 Juni af ?,:delar af kreditivbeloppen icke ifrågakommit. Direktionen ansåg sig till och med den 8 Sept. böra fritaga de kreditivhafvare, som för det kommande året sökte och erhöllo kassakreditiver, från skyldigheten att vid årets slut göra någon kapitalinbetalning, så vida skulden icke öfversteg det beviljade nya kreditivet, utan fordrade endast räntans behöriga erläggande. Det är första gången banken alltifrån dess primitiva stiftelse kunnat, eller dess styrelse åtminstone vågat lemna en så vidsträckt frihet åt kreditivhafvare. Större eller mindre behof af förstärkning åt riksmyntskassan har alltid påkallat en forcerad samtidig liqvid af kreditiverna till minst ?;:delar vid årets slut. Ett sådant behof var nu ieke älls för handen; oeh det öfverensstämde då med så väl bankens egen som kreditivhafvares fördel, att en öfverflödig inbetalning uteblef. . Den enda olägenhet som häraf kan.