Aftonbladet – 8 februari 1856, sida 2

vil att bereda natienen öfverraskningar — i hvad mån angenäma må hvar osh en sjelf för sig afgöra. Den.allmänna konjekturen hade nästan helt och hållet uteslutit, Reuterdahl, derföre att han dels icke fått. förslagsrum. af: erkestiftet, dels redan innehade en i pekuniärt hänseende indrägtigare biskopsstol. Med denna utnämning har man att inregistrera ännu en ganska märklig rad i det närvarande regeringssystemets meritförteckning. Svenska presterskapets val till dess främste ledamot hade denna gång, hvad icke alltid inträffar, med stor röstöfvervigt fallit på en man, hvilken äfven af allmänna opinionen ansågs såsom den för närvarande värdigaste till denna utmärkelse. Men rikets erkebiskop är enligt grundlagen sjelfskrifven ordförande för presteståndet vid riksdagen, och härtill ansågs biskop Butseh, som i följd af sitt fromma sinnelag saknar fallenhet för intrigen och alltså ieke är rätte mannen att genomdrifya kinkiga saker, mindre passande. Men att ensamt för den orsakens skull frångå den främste på förslaget hade dock sina obehagligheter: deraf de bekanta underhandlingsförsöken i ändamål att erhålla biskop Butschs frivilliga afsägelse, ty man ville naturligtvis i en så maktpåliggande fråga åtminstone rädda skenet, fastän det äfven i så fall bar sig något klumpigt till. Också instämma äfven de mest moderata tidningar (t. ex. Wäktaren) i ogillandet af dessa manövrer; bättre hade nästan varit att genast åsidosätta alla konsiderationer och gifva svenska kyrkan till ehef den mest flinthårde hierarken, den mot alla refermer inom kyrka och skola — undantagande möjligtvis om de afse ett tillbakagående — segastc motståndare bland dess medlemmar. Likasom den närvarande konseljsammansättningen genom tendensen af dess politik i allmänhet sam befordringsväsendet isynnerhet visat sig sakna vilja att lyssna till eller göra gällande nationens önskningar, har den genom sina försök i författningsväsendet, der påbud, återkallanden, förklaringar och förklaringars förklaringar aflöst hvarandra, ådagalagt en till komplett evidens deducerad brist på förmåga Man erinre sig såsom exempel härpå: förordningen om handelsböcker, den ingen affärsman påaktar, emedan den omöjligen kan efterlefvas; kungörelsen om förtullningen af på nederlag upplagda yllevaror, hvilken måste pr telegraf återkallas innan den hanr tillämpas; den nya expeditionstaxan, hvari likalede: ett mot allmän lag stridande stadgande måste ome delbart efter utfärdandet återkallas; den nya, ett sa trapsystem tillskapande landshöfdinge-instruktionen som också redan blifvit af lagens tolkare slagen pi fingrarne, åe. c. åe. Undras om till nästa riksdag en och annan utkastad popularitetskrok skall förm? öfverskyla alla dessa svagheter oeh brister.