Times Pariserkorrespondent meddelar följande bref från Stoekholm, dateradt den 17 Januari: aJag befarar, att ibland de många vitala punkter, som nu äro under. öfverläggning-i Petersburg, frågan om Ålandsöarne blifvit helt och hållet förbisedd, och så länge dessa förblifva i Rysslands händer, är Sverges oberoende, sådant det är garanteradt genom Novemberfördraget, beständigt i fara. De allierade ha visserligen genom fästningen Bomarsunds förstörande afvändt hvarje omedelbar fara; men är det vist att tillåta detta Damoklesvärd på nytt lyftas öfver hufvudet på en nation, hvars sympatier: för dem äro obestridliga och hvars majoritet knotar öfver sin nödtvungna overksamhet. Är det ieke att lemna en beståndig öppning för kommande angrepp, oeh att öka möjligheterna af ett kommande krig, enär berörde fördrag icke är inskränkt i tid, utan för alltid garantera svenska områdets integritet. Det intryek, som här åstadkoms af den i går ingångna telegrafdepeseh, som förkunnade Rysslands obetingade antagande af hvad man kallar österrikiska ultimatum, är i sanning ganska stort. Ännu tror ingen här på moskovitiska politikens uppriktighet, eller betraktar detta såsom någonting annat än en krigslist för att vinna tid, hämma Sverges rörelse framåt och att under ett annat år, användt till toma underhandlingar, öka försvarskrafterna vid Östersjön och hopa hinder ivägen för edra flottor och armeer. Det behöfrer ej sägas att den stora massan af nationen af själ oeh hjerta är med de stora makter, hvilka nu underhålla civilisationens ärofulla strid emot barbariet, och utom ett litet kotteri, med föga skäl kalladt det konservativa partiet, vågar ingen höja en röst till förmån för neutraliteten. För att vara kort, vill jag blott yttra min fasta öfvertygelse, att en offensivallians med England och Frankrike skulle vara vida populärare än en de fensiv, och att det är britiska regeringens fel, om ej åtgärder nu vidtagas, som: kunna för alltid neutralisera Östersjön lika fullständigt som diplomatier sökt neutralisera Svarta hafvet. Som jag redan sagt kunna århundradens felsteg nu rättas, men detta är elfte stunden.s Ett annat bref från samma ort, dateradt der 13 Januari, yttrar: Få personer i Sverge tro på Rysslands redlighe och uppriktighet, och hvem känner Ryssland bättre än Sverge? Vi önska uppriktigt, att Napoleon II! icke får erfara samma resultater af österrikiska alliansen som Napoleon I. Sverge hoppas att i alla händelser kunna förbinda sig ännu närmare med Eng: land, och är öfvertygadt, att under det Frankrike tyckes åtnöja sig med blotta äran, borde England önska krigets fortsättande. Hittills har man trott att det var Frankrike, som drog England med sig innan kort skall det visa sig att Frankrike blir nöd sakadt följa med England. I brefvet berättas vidare att krigsrustningarne i Sverge icke upphört, och ej helle: skola det förrän freden bestämdt och oåterkalleligen är gjord.