Aftonbladet – 4 februari 1856, sida 2

bran, Persiani och Sontag som Zerlina, Glarz ia och Tamburini som Don Juan, Rubini och dario som Don Octavio, och La Blache som seporello. Mozart var trettioett år gammal då han komponerade musiken till Don Juan. Efter in ankomst till Prag tillbjöds honom ett rum 108 hans vän och beundrare Dussek, hvars us var beläget i en pittoresk förstad med werrlig utsigt öfver rika fält. Under Mozarts önster låg en trädgård, från hvilken träd och slormmor doftade sina sköna ångor till den nspirerade konstnären, som vid sitt piano, under nattens tystitiad, den tid han helst älkade att komponera, skiljd från jordens besymmer, öfverlemnade sig åt sina himmelska antasier och, som han sjelf sade; skref efer. sitt hjertas diktamen, realiserande sitt sniles sköna drömmar). Mozart är den, som gjort den tyska operam ill hvad den är. Mozart är också en ibland de få tyska kompositörer, som förstått att skrifva för rösten. Hans melodier, emellanåt nåsot korta, röra sig alltid på de för organet minst ansträngande toner. Härifrån gör likväl hans konstarier ett undantag; men Mozart fick ofta, lika med vår tids kompositörer, underkasta sig artistens nycker, som naturligtvis gerna vill briljera isynnerhet med en omfångsrik stämma. Ehuru hans ackompagnement utmärker sig genom intressanta, blixtran-de tongångar och snillrika genomgående figurer, oftast olika med melodien, undertryckes dock aldrig sången. Om författaren af den underhaltiga librettom till operan Don Juan, Lorenzo da Ponte, född: 1749 i Ceneda, en liten stad inom Venedigs: område, berättas, att han efter många vex-lande äfventyr och utsväfningar öfverreste: 1803 till NewYork, hvarest han uppehöll sig: med att gifva lektioner i italienska språket. Han dog derstädes 1838 i stor fattigdom, efter att hafva skrifvit en förtjenstfull lefnads-teckning öfver Mozart. Lorenzo da Ponte påstås äfven hafva under nattens tysta timmar haft sina lyckligaste inspirationer. Han skref: libretton till Don Juan, under det månen spred ett mystiskt ljus i hans kammare. På hans arbetsbord låg: uppslaget Dantes Helvetet; en butelj glödande Tokajervin hade äfven der fått sin plats; vid sin sida hade han sin trolofvade, en ung 16 års flicka. MINDRE TEATERN. Också denna teater har under veckan inbjudit på gammal och vacker: musik: En egendom till salu, komedi med sång; i en akt, musiken af DAlayrac. Denna pjes;, i fordna dagar gitven på vår Kongl. teater, var alltid ett bland publikens favoritstycken.. Den -gafs redan under den tid, då Dupuis var: kapellmästare, och denne mångsidige konst-när gaf sjelf con amore. poetens parti. Musiken till En egendom till salu lämpar: sig särdeles väl till Mindre teaterns nuvarande: resurser, och lemnar ett ytterligare bevis på huru väl dess styresman förstår att använda de krafter, som stå honom till buds. Ännu en god bassångare, en något förstärkt orkester; och Mindre teatern kan måhända en gång börja täfla med sjelfva den kungliga. Utförandet af den lilla operetten var ganska tillfredsställande. MI Lindahl, som hade den: unga Sophies rol, gaf den med sanning och. okonstladt behag. För sina kupletter tillvann: hon sig stort bifall. Äfven mll Nordgren vi-sade genom sin uppfattning af fru: Karfeldts: rol prof på talang som skådespelerska. MIL N. har på senare tiden gjort prisvärda fram-steg. Likaså hr Arnoldson, som sjöng poeten. Ingesons parti till allmän belåtenhet. Duetten mellan honom och Waldemar, hr Arlberg, gick med mycken ensemble, och äfven den vackra trion: Detta är då den prisvärda skriften, hvilken senare öfvergår till qvartett, sjöngs med en fart och ett lif som här sällan äro till finnandes. Om ordens uttal kan ej heller sägas annat än godt. Efter detta lyckade försök är det att hoppas att hr Stjernström ej försummar upptaga flera kompositioner af denna art. Den förr här gifna Adolf och Clara skulle säkert med Inöje återhöras, likaså den ännu ofta i Paris gifna Gulistan, måhända den vackraste af I DAlayracs operetter. De flesta sina operetter Tskref DAlayrac för den ryktbara tenoristen Martin, begåfvad med en särdeles omfångsrik röst, hvarföre det också hör till undantagen, att finna en tenor, som utan omflyttÅ) Tyskarne äro roade att mystifiera angående MoI zarts lefnadsförhållanden, hans bostäder c., och . nyligen hafva de börjat att tvista om huruvida hans, af österrikaren Fuchs, funna graf verkligen är den rätta. Äfven hos oss har nyligen, med anledning af en artikel ur IIllustration rörande ma nuskriptet till Mozarts Don Juan, hvilken dagen före 1 Mozartsfesten stod att läsa i detta blad, och som 1 bland annat innehöll den uppgift, att Mozart un1 der sin sjukdom bodde i ett litet rum på landet utanför Wien, en replik, undertecknad F:z B:d, blifvit framkallad, hvari upplyses, att huset, der Mozart uppgaf sin sista suck, var beläget inom sjelfva staden, samt att insändaren sjelf senare be sökt den plats, der huset stått. Äfven vi hafve besökt denna plats i Wien, men anse doek ej omöj ligt, att Mozart tillika kunde, under sommaren, son föregick hans död, och då han skref Trollflöjtens hafva hatt ett litet landtställe, ännu troligare, då en bekant till den odödlige tonkonstnären erbjudi honom att gratis hos sig på landet få bebe e -) liten kammare.