Aftonbladet – 4 februari 1856, sida 2

w—— !Ni har kanske något skäl till er anmärkning mot mitt uppförande i ert hus, fortfor han; men när jag påträffar ett så groft block som ni är, så anser jag släggor och grofva kilar för lämpligare verktyg än tamburnålar., Herre! hvarföre klämmer ni mina händer ! ropade kaptenen under ett fruktlöst försök att befria sig från det der handtaget. Kläm igen, herr sjökapten, men hör bara pål svarade ungresen; ni gifte er med denna stackars qvinna för att åtkomma den förmögen hon förde med sig. Men är ni förbannad, karl! vill ni krossa mina fingrar! vrålade kaptenen, fortfarande med sina misslyckade bemödanden att lösgöra sina händer. Krossa mina, jag ger er lof dertill, svarade ungresen, men höra måste ni, ni har nu i spelhusens gap kastat allt hvad hon egde, men ni vill bebålla er hustru hos er för att på henne kunna hämnas era nederlag vid spelborden . . . Ni är en djefvul i ert hus, herr sjökapten. Sjökaptenen uppgaf ett jämmerrop och signade ned på sina knän till golfvet framför ungresens stol. Fick jag ändtligen blodet till ditt hjerta, din kanalje! yttrade dervid den hårdhändte gästen, men passa nu på medan hjertat är någorlunda varmt och skrif på ögonblicket ett fribref åt er arma hustru.s Derefter släppte han kaptenens händer. Denne, under det han gnuggade och blåste på händerna, som blifvit krithvita af gastkramningen, stirrade mållös på den fruktansvärde hämnare han hade framför sig. Sjökaptenens hustru syntes, under hela samtalet mellan hennes man och den främmande, nästan omedveten af hvad som föregick och rörde henne så nära. Byggmästaren tog derefter sin värd vid armen och ledde denne till ett bord, på hvilket nödiga skrifdon funnos. Titta inte åt dörren, min bäste kapten, varnade han dervid sin värd; ty dit kommet ni inte förrän jag vill... menjäderj harj ni pennan för att skrifva efter min diktamen. Sedan sjökaptenen fattat pennan, utbredde byggmästaren på samma bord tre stycken a de gamla bankotransportsedlarne af 100 riks daler hvardera.