Aftonbladet – 2 februari 1856, sida 2

Det ör lätt begripligt, huru välkomna dy-! lika inhysesgäster skola vara för finnarne. — Svenska allmänheten har med liflig till-: fredsställelse emottagit den förändring i bränvinslagstiftningen, som lofvat sätta en gräns för den förderfliga dryckenskapslasten; och del: underrättelser, som från alla delar af landet inlöpa, om superiets aftagande, visa att dej goda verkningarne af den nya lagstiftningen inträdt långt förr än man vågat hoppas. Men l det synes oss, som man icke, i glädjen öfver detta resultat, borde förgäta att till afhjelpandet af ett ondt, son har sin rot i det hvarje menniska medfödda njutningsbegäret, erfordras något mer än negativa botemedel — såsom dock beskattningen i detta fall är. Man borde icke förgäta att, om icke den nya lagreformen understödjes af positiva, så väl moraliska som materiella hjelpmedel, skall densamma aldrig kunna bota det onda i sin rot, ja kanske blott förekomma en ringa del af de olyckor och det förderf, som den bedröfliga spritdrycken föranleder. Ty hvad inverkan på superiet t. ex. hos den arbetande klassen kunna vi vänta oss af bränvinets fördyrande, om arbetslönerna stiga i samma proportion? Och så länge stimulerande drycker hos nationen finna behag eller till och med anses i vissa fall vara Pehöfliga, huru skulle ett pris, som dock aldrig kan höjas öfver ett, i förhållande till andra varor, temligen lågt maximum, kunna afskaffa bruket och missbruket af bränvin? Vi betvifla icke att våra nykterhetsvänner, hvilkas välgörande och otackade verksamhet i sjelfva verket beredt möjligheten af reformens genomförande, skola fortsätta sina ädla sträfvanden; men några materiella hjelpmedel, några allvarliga bemödanden att åstadkomma ett surrogat för bränvinet afhöras icke. Likväl -finnes ett sådant, som, väl beredt, icke blott genom sin styrka och smak förmår ersätta bränvinet hos alla, som icke redan fattat passion för denna dryck, utan hvilket äfven innehåller en för menniskokroppen helsosam näring. Detta surrogat är ölet, hvilket i alla andra länder, der man sökt hämma bränvinssupandet, blifvit insatt att fylla dess plats, och hvilket äfven visat sig ganska väl förmå detta. I brödrariket Norge har, i följd af bränvinsmissbrukets aftagande, öldrickandet i hög grad tilltagit; ölbryggeriernas antal har varit i ständig tillväxt, och under de sednare åren ha uppstått stora etablissementer i denna väg som lemna en förträfflig vara, och ännu större lära vara under anläggning. Hvilka åtgärder har man nu i vårt land, i sammanhang med bränvinsreformen, vidtagit till ölbrygdens utbredande? Några enskilde ha väl här och der uppbyggt ett ölbryggeri, men man har icke förmärkt någon verkan deraf uti denna drycks större allmänlighet. Härtill kommer äfven att man i allmänhet i Sverge brygger temligen illa. Man tyckes ha förglömt denna konst, som i äldre tider lärer varit ganska allmän i landet. Här i hufvudstaden t. ex., der man likväl borde kunna förvänta någon skicklighet i denna konst, är ölbrygden på en ganska låg ståndpunkt, och godt svagdricka är mycket sällsynt. Våra herrar bryggare, som för kort tid sedan icke aktade för rof att höja det dessförinnan alltför höga priset på sin tillverkning, lära sällan ens göra sig mödan att brygga särskildt svagdricka; och om det också icke gäller såsom allmän regel att, såsom vi hört uppgifvas, det svagdricka, som i Stockholm konsumeras, någon gång blott utgöres af det sköljvatten, hvarmed man rengjort ölfaten, kan det dock icke bestridas att det till smak och utseende liknar utspädt öl. Men om sådant kan för andra sambällsklasser vara mera likgiltigt — ehuru, om godt svagdricka funnes, det säkerligen skulle blifva mera användt 1 den enskilda hushållningen, än mnu är fallet — så är det likväl af icke ringa inflytelse på arbetarens lefnadssätt och hushållning. Han skulle mången gång vara benägen att taga ett glas dricka i stället för bränvin, om icke det förra vore, som han säger, så dåligt och surty. FVi tro således att bränvinsreformen icke är eller kan blifva fullständig förr än man anskaffat ett tjenligt surrogat för denna dryck, och att, då öl och svagdricka kunna härtill användas, det vore särdeles önskvärdt om enskilte, patriotiske män bemödade sig ej mindre att utvidga än äfven att förbättra brygden af maltdrycker i vårt land. Hittills har man, å det offentligas sida, så litet vårdat sig om denna industri, att man icke ens känner huru många ölbryggerier som i Sverge finnas ); men om regeringen uppmanade länsstyrelserna att, hvar i sin ort — t. ex. genom hushållningssällskaperna — verka för anläggandet af sådana verk; om det, likasom man utsätter pris för de bästa kreatur, blefve sed att, vid de talrika landtbruksmöten samt slöjdoch kreatursexpositioner, som nu hållas i alla landsorter, utfästa premier äfven för de bästa maltdrycker som kunde uppvisas, och om derjemte någon god beskrifning på rätta bryggningssättet blefve genom frikostig utdelning allmänt bekantgjord, skull. man utan tvifvel äfven i vårt land erhålla en god och helsosam dryck till ersättning för den som man söker aflägsna. Under tiden skulle det säkerligen vara nyttigt om, genom offentlig eller enskild försorg, undersökningar tid efter annan anställdes åtminstone inom hufvudstadens bryggerier, till utrönande af tillverkningens beskaffenhet, samt att resultaterna deraf blefve offentliggjorda. De norska tidningarne inne) Kommerskollegium, som har uppgifter om alla möjliga småfabriker i riket, saknar deremot alla sådana om ölbryggerierna. RNE BN a TInder det han svätserade hade han den vä