Aftonbladet – 2 februari 1856, sida 2

Uti Tillfället gör tjufven finner hr Hjortsberg i marktschrejerns rol tillfälle låta framskymta några drag af verklig äkta komik; hvilka erinra om fordna bättre dagar för denna gren af den dramatiska konsten, hvilken man fruktat varit nära att vid vår första scen alldeles förtorka. Länsmanshustrun spelas för närvarande af hr Jolin, som alltemellanåt synes vara på god väg att visa åskdåarne den typ ur folklifvet, som denna rol väl är ämnad att framställa; men hr Jolin kan dock icke sägas fullt lösa denna uppgift, emedan han ej kan motstå begäret att surchargera sitt spel. Då hr Jolin till exempel i slutscenens långdans lyftes på sina grannars händer högt i vädret och sprattlar med benen, faller han helt och hållet ur rolen och, hvad värre är, faller pladask från konstnär till upptågsmakare. Detta kan väl rendera några skrattsalfvor från salongen, men samma triumf skördas i konstberidarens cirkus för de lumpnaste pajazzoupptåg, och för sådana egnar sig väl icke Sverges första scen. — Från Carlshamn skrifves: Den 24 sistl. Jan. sammanträdde på stadshuset härstädes några af detta samhälles medlemmar, för att söka ordna en ångbåtsfart mellan Läbeck och Stockholm med anlöpande af Ystad, Åhus, Carlshamn, Carlskrona och möjligen flera ställen och med hufvudstationen härstädes. Behofvet af en sådan kommunikation har länge varit insedt, äfvensom lämpligheten att hafva en ångbåt stationerad härstädes under vintern, då vår hamn senast isbelägges och först brytes upp af alla på östra kusten. Sedan förslaget blifvit af de närvarande godkändt, beslöts att ett hjulångfartyg utaf jern borde anskaffas med omkring 100 hästars kraft, samt att inbjuda närgränsande städer till deltagande i företaget, hvarefter på stället tecknades aktier till ett belopp af 61,800 rdr riksmynt, af närvarande 18 personer. KA — Som läsaren ser af på annat ställe i tidningen meddeladt regeringsbeslut har Sverge fått sig en ny stapelstad, i det den uppblomstrande köpingen Döderhultsvik blifvit hugnad med denna upphöjelse. I likhet med mången annan upphöjd, har dock den gamla Smålands köpingen funnit sitt förra namn för simpelt och oadligt, och derföre hos K. M. i underdånighet petitionerat att erhålla en namnförbättring, och hädanefter få kalla sig Oscarshamn, en ära som H. M. ej heller velat neka den lilla krya uppkomlingen. Vi spå dock, att det gamla namnet skall komma till heders igen, och att den oktrojerade nya benämningen torde komma att dela samma öde med namnen Cärl Johans och Oscars stad, som aldrig nämnas eller skrifvas och på sin höjd endast förekomma i en parentes i någon geografisk lärobok, då deremot namnen Haparanda och Arvika äro allmänt kända. — Vi hafva åter på enskilt väg fått emottaga några underrättelser från Finland, hvaraf vi meddela följande, såsom varande af allmännare intresse. Man tror sig i Helsingfors veta, att underrättelsen om Sverges traktat med vestmakterna gjort ett sådant intryck i Petersburg, att man i första hand bland kejsarens omgifning allvarsamt satte i fråga att genast förklara Sverge krig. Generalguvernören öfver Finland v. Berg, som genast tillkallades till Petersburg för att deltaga i rådplägningen, hade väl icke bestämdt afstyrkt ett sådant steg, men skall likväl hafva förklarat sig för en sådan händelse icke kunna ansvara för finnarne, med mindre kejsaren genast ställde till hans förfogande en ny armå af minst 60,000 man utöfver de trupper, som redan förut stodo i Finland och utöfver den styrka, som ansåges böra operera mot fienden. Förslaget förföll då, och man beslöt att hellre behandla traktaten en bagatelle och låtsa om ingenting. Ett ombyte af generalguvernör öfver Finland troddes snart komma att ega rum, i det v. Berg skulle förflyttas till Krim, och general v. Otter blifva hans efterträdare i Helsingfors. Någon väsentlig förändring till bättre eller sämre för Finland väntade man sig icke häraf. Man emotser i Mars månad ett besök i Helsingfors och på Sveaborg af kejsaren sjelf, åtföljd af ingeniörgeneralen Todtleben. Under tiden fortgår arbetet på befästningar och försvarsanstalter på alla sidor om Finska viken. De största ansträngningarne i detta afseende göras likväl icke nu vid Sveaborg, utan vid Riga och i Petersburgs närmare grannskap. Sedan början af December stod ett ryskt linieskepp på grund och nedisadt vid Aspö utanför Lovisa, med 220 kanoner och 6000 mattor mjöl om bord. Pumparne hade gått hela tiden, så vidt det för is kunnat ske, men alla ansträngningar för skeppets frälsande hade varit fruktlösa. Man hade omsider måst besluta sig för skeppets slopande der det stod. Det hade blott varit på väg från Kronstadt till Sveaborg! I allmänhet tycka sig finnarne hafva funnit, att de engelska sjömännen känna de ryska farvattnen mycket bättre än ryssarne sjelfve. Detta hade äfven visat sig vid bombarderingen af Sveaborg, då engelsmännen hade gått farleder, hvilkas tillvaro ryssarne aldrig hade anat. Såsom karakteristiskt för andan inom ryska armån och för ställningen i de provinser, som lida af de ryska inqvarteringarne, omtalas en mängd exempel på de gemenaste stölder begångna af ryska officerare i Helsingfors, dels 1 enskilta hus, dels på offentliga ställen, såsom på restaurationer och konditorier, der de stoppa silfverskedarne i fickorna m. m. Soldaternas stölder höra till ordningen för dagen. fast han icke behöft vara der förr än om f: ra PÄarnon KK Arman dt olkvyndada han Tsien