Aftonbladet – 31 januari 1856, sida 2

Paris, Dresden och Berlin, kunde derföre icke förfela att göra det djupaste intryck i S:t Petersburg, och första resultatet deraf var grefve Nesselrodes ofta omtalade not af den 23 Dec. Men medan baron v. Seebach arbetade i S:t Petersburg för fredens återställande, afsände konungen af Preussen till Wien en af sina högre officerare (öfverste Manteuffel) i en högst vigtig beskickning. Hans uppdrag lärer bestått i: 1) att till Österrikes kejsare framlemna ett egenhändigt bref från konungen; 2) att försäkra sig om Österrike skulle uppfylla sina, i allianstraktaten af den 20 April 1854 åtagna förbindelser, att betrakta hvarje anfall mot Preussens tyska och icke-tyska besittningar såsom riktadt mot sitt eget områden, samt om Preussen kunde räkna på denna makts bistånd, till skydd för sina rättigheter och intressen, hvilka redan voro i fara genom hotelsen om hamnarnes blokad; 3) att begära förklaringar rörande den promemoria, hvarom: kabinetterna i Paris, London och Wien den. 28 Dec. blifvit ense, och enligt hvilken Preussen skulle uteslutas från fredsunderhandlingarne, om det längre tvekade att sluta sig till Österrikes politik, samt 4) att göra vänskapliga framställningar öfver hårdheten i de före-slagna fredsvilkoren, jemte förklaring att: Preussen skulle i Petersburg arbeta för fre-den, ehuru man ej ville såsom sina antaga Österrikes förslag. : Öfversten begärde bestämda svar, men grefve Buol dröjde i det längsta dermed. Slutligen meddelades nästan fullständiga förklaringar af hufvudsakligen föliande innehåll: nÖsterrike hade inlåtit sig med vestmakterna vida längre än Preussens konung förmodat. Man hade icke blott lofvat att återkalla sitt sändebud, om Ryssland icke intill den 18 ovilkorligen antagit förslagen, utan äfven förklarat sig färdig att med vestmakterna afsluta en militärkonvention, som skulle undertecknas straxt efter grefve Esterhazys afresa och träda iverket med April månad. Sålunda skulle Österrikes arme understödja de allierades och från Galizien företaga en verksam diversion. Man dolde icke heller de sannolika olycksdigra följderna från Ryssland af 1856 års kampanj. Om kejsar Alexanders envishet tvingade de krigande makterna att gifva strider en utsträckning, som de sjelfva velat undvika, skulle kriget, med förändring af skådeplats, äfven förändre. syfte och karakter. Så länge striden endast rörde: orientaliska frågan, Turkiets oberoende och Rysslands: inflytande på Svarta hafvet, var målet begränsadt: och kunde anses vunnet genom Rysslands besegrande: på detta haf samt Sebastopols och öfriga sjöetablis-sementers förstö ing. Vestmakterna hade intet en-skildt intresse deri, men skulle få det om Ryssland fortfore med sitt motstånd. Man hade hittills icke talat om Rysslands sönderstyckande, men kunde detta undvikas vid ett tredje fälttåg ? Vestmakterna, som ieke åsyftat något angrepp på Rysslands integritet, skulle tvingas att infalla i och besätta dess provinser samt gifva dessa en ny organisation. Hvem kan säga hvar förändringarne skulle stanna i norra och östra. Europa? Vestmakternas oegennytta hade en gräns; emedan de måste fästa afseende på allmänna menin-gen, som med skäl skulle fördömma dem, om de icke droge fördel af ett krig, som kostat så mycket blod och så stora offer. De måste fordra ersättning ieke; blott för sig sjelfva utan äfven för de makter af an-— årg ordningen, som med dem burit krigets tunga och risk.n Sålunda skulle 1856 års kampanj väcka till nytt lif de mest invecklade frågor och lösa dem på Rysslands bekostnad, frågor som allt sedan krigets början stått på dagordningen och sysselsatt Europas kabinetter. Bland annat försäkrades i Wien att Polens återställande skulle blifva en oundviklig följd af de ryskpolska provinsernas besättande. Man hade till och med ingått i ganska omständliga detaljer häröfver. Utom de ryska provinserna, hvaröfver segrarne: egde disponera, skulle Österrike afstå Galizien tilk det nya riket och Preussen storhertigdömet Posen.. Till ersättning skulle Österrike erhålla Moldau och Wallachiet., Så snart Preussens konung erhöll kännedom om dessa planer, som måhända änms icke voro fullt bestämda, ansåg han utförandet möjligt. så fort Österrike ville deltaga i kriget; hvarken han eller kejsar Alexander hade tid att längre tveka. Man påstår att konungen skyndade sig att underrätta kejsaren om de upplysningar han vunnit i Wien och som bestyrktes från andra håll, samt att han enträget förordade de österrikiska förslagens ovilkorliga. antagande, under förklaring att han omöjli-gen. kunde utsätta Preussen för så fruktans-värda chanser, utan nödgades modifiera sin politik, genom att närma sig vestmakternas.. Man talar i Berlin om två bref, som konun-gen i detta syfte skrifvit, nemligen ett till kejsar Alexander och ett till storfursten Constantin, och i uttryck som icke kunde förfela. sin verkan. Detta budskap säges hafva anländt till Petersburg i samma ögonblick som man erfor fruktlösheten af grefve Nesselrodes första svar och den vilkorliga befallning, som grefve Esterhazy fått att den 18 lemna S:t Petersburg med hela sin legationspersonal. Preussiske konungens bref underrättade om Österrikes verkliga afsigt och förklarade det dunkla, som Petersburgerkabinettet hittills funnit i denna makts politik. Baron Seebachs råd återkommo nu i grefve Nesselrodes och kejsarens minne. Alla dessa omständigheter, skickligt framställda af hr Nesselrode, slogo med förvåning äfven dem, som hittills varit krigets mest afgjorda vänner och fredens förklarade fierder, så att kejsaren, med riksrådets enhälliga samtycke, biföll samma vilkor, som man få dagar förut förklarat oantagliga. Musikaliska netiser. Köpenhamn. Mamsell Amalia Walin har med bifall uppträdt vid Musikföreningens första abonnementskonsert. Isynnerhet lyckades hon i första delen af en aria af Mozart, hvarföre kritiken påstår att hennes sång företrädesvis egnar sig till föredraget af elegisk musik. — Paris. Pariserteatrarnes inkomst under år 1855 har uppgått till 16,100,731 francs. Förra århundradets sångare och sångerskors lönevilkor bilda en stor kontrast till nutidens. Madame Cruvelli vid stora operan i Paris har, intill förlidet års slut, fått uppbära en årlig lön af 80,000 francs, jemte 4 månaders tienstledighet. År 1738 betaltes er EA ARKA Ya mul nn mm en Ki: RR