Aftonbladet – 30 januari 1856, sida 2

a undan din hand! det är ju ditt enda barn som fuktar den med sina tårar! . .. Vill du att vid din dödsbädd en annan än din dotter tillsluter dina ögon! vill du att hennes skugga skall förebrå dig för det du mördat hennes lif, när det blomstrade som skönast, i samma stund det andades den renaste kärlek och kände en försmak af himmelens eviga salighet! Det måste bli ett slut på detta spektakel ! ropade grefven, något våldsamt befriande sig från sitt barns händer; du känner mitt beslut och eger att rätta dig derefter, ty annars skall jag nog veta taga mina mått och steg ! Derefter lemnade grefven skrifkammaren och gick in i ett annat rum, för att der ostörd få öfva sig på sitt tal om de lägre klassernas rättmätiga anspråk och omj emlikhetens herrliga seger Jag skall veta taga mina mått och steg, sade du, o fader! yttrade Marie Louise; xmen jag skall också veta taga minal tillade hon beslutsamt, i det hon reste sig upp från golfvet, återtagande sin höghet, lik ett ungt träd som undslipper deras händer, hvilka böjt dess krona för att komma åt dess frukt. Hon ilade derefter in i sina rum, ryckte ett blad ur sin portfölj, skref i största hast derpå några rader, hoplade och förseglade brefvet, och, sedan hon på detta tecknat utanskriften, vidrörde hon guldsnodden till en ringklocka. En betjent inträdde. Ekström skyndar på ögonblicket till posten med detta bref, befallde hon betjenten. Denne emottog brefvet och hastade bort. Marie Louise stod en stund grubblande och med högra handen öfver sina ögon. Plötsligen skyndade hon till dörren; läggande handen på låsvredet, liksom ville hon öppna och ropa betjenten tillbaka. Det är för sent, sade hon; må det då kel Derefter kastade hon sig på divanen och nedsjönk i dess svällande kuddar med begge händerna för ansigtet. O, hvilket elände på denna olyckliga jord I suckade hon och lemnade sedan fritt lopp åt sina tårar. (Forts.)