Aftonbladet – 30 januari 1856, sida 2

TEATER. På Mindre teatern uppfördes i förgår, till förmån för fru Lagerqvist, Den häftige Friaren och En Egendom till salu, med musik af dAlayrac. Det första, en väl gjord öfversättning från franskan, är ett äldre bekant stycke, som på sin tid gafs med framgång och isynnerhet blef väl upptaget på sällskapsteatrar till följd af den lilla toalettlyx som det gaf tillfälle att utveckla; ty nekas kan icke att markisinnans och grefvinnans siden och spetsar, grefvens och hr de N. N:s krås, värja och galoner, liksom sjelfva lakejens egiljetter, utgöra vigtiga beståndsdelar i stycken sådana som detta. För öfrigt, hvad den inre kostymen, plan och karaktersteckning, vidkommer, så är allt här, i öfverensstämmelse med den yttre, äfven ordnadt på ett prydligt och ordentligt sätt, enligt den gamla goda fina smakens fordringar. Här är en markisinna, som älskar och som älskas tillbaka af en lika känslig jemnbörding. till sig, något som är mycket lyckligt, emedan de båda äro ganska giftaslystna; här finnes en markisinnans förtrogna, icke en kammarjungfru vid detta tillfälle, utan en grefvinna som koketterar, och för henne en grefve, som naturligtvis kurtiserar. Dessa båda äro som barn i huset hos markisinnan, i hvars hus de besörja både sina egna angelägenheter och blanda sig i värdinnans, alldeles på förtrognes sätt. Allt är sålunda förträffligt och ordentligt ordnadt, till och med för betjenten, hvilken som oftast får sig en guldfylld börs, och detta skulle fortfara troligen ännu efter markisinnans giftermål, om icke en fatal händelse inträffade, nemligen att markisinnan forlorar sin förmögenhet genom en kusins, den rätte egarens, hemkomst från Amerika, och att älskaren på samma gång förlorar sin förmögenhet genom en process. Ja, markisinnan riktigt påtrugar den redan förut rike kusinen sin förmögenhet, och älskaren hade sjelf under pro