Aftonbladet – 29 januari 1856, sida 2

att tillfredsställa ett blödande hjerta. Välgörenheten har en annan uppgift. Radikalare medel behöfras. Ensamt industrien kan bota det onda. Må män med hufvud, vilja och resurser slå sig på företagsamhet och tillgodogöra qvinnans utmärkande egenskaper: ett hos mannen sällsynt ordningsoch hushållssinne, anspråkslöshet, böjlighet, händighet, fyndighet, ett oöfverträffligt tålamod, förmåga af försakelse! Må man anlägga stora fabriker, der de kunna med bevarad reputation arbeta; må man bereda dem teknisk undervisning och för dem anlägga stora verkstäder i de många yrken, deri de kunna användas. Om vi icke alltför mycket misstaga oss, behöfver Stoekholm verkligen i yrkena denna rekrytering af friska viljor och krafter — kanske skulle vi en dag derigenom, att de qvinliga arbetarne ieke hafva behof af frimåndag, kunna få kläder till:så billigt pris, att man icke behöfde resa utrikes för att ;pa dem, och skoplagg till ett pris att man ke, såsom nu börjat ske, behöfde införskrifra sådana till Svea rikes hufvudstad från småstäderna och landsbygden! Derigenom att fabrikseller verkstadsegarens hustru eller de qvinliga medlemmarne af hans familj följde husfadern i hans yrke och för arbeterskorna blefve en föresyn i seder, skulle säkert en bättre anda stå att vinna. Välgörenheten har till uppgift att hjelpa sådana, vilka icke kunna sättas i tillfälle att hjelpa sig sjelfva. Detta är icke fallet med en stor mängd af dessa bleka och afmagrade gestalter, fullvuxna oeh halfvuxna, hvilka dväljas i kojorna och kyffena eller, af polisen jagade från gatorna, belägra dörrarne med böner om almosor. Satte på sin rätta plats, kunna de icke blott hjelpa sig sjelfva, utan jemväl bidraga till samhällets och sin egen trefnad. Hvad de beöfva, är: någon som tänker för dem och sätter dem göromål i händerna, då de med sin flit, kanske skicklighet, till och med kunde bringa sin välgörare vinst. De utgöra således oekså ett kapital, som begär att förräntas; hvarföre tänker man icke på dessa lefnde stenar till ståtliga byggnader, då man formerar så stora spekulationer på de döda tegelstenarne, hvilka omöjligen kunna rendera så mycket? Hvad ir orsaken att t. ex. Hamburg visar ett för oss så ovanligt skådespel af en stad utan tiggare och trasiga arbetare? Ingenting annat än omtänksamheten. Då så många hos oss icke kunna tänka för sig sjelfve, måste de, som kunna det, nyttja sina tankar så mycket mer, till dess den spekulativa förmågan blir ullmänrnare. ers