Aftonbladet – 26 januari 1856, sida 3

tigäste: dess regerings bestämda, kollektiva, moraliska ansvarighet. Till formen äro Macaulays tal mönster för en sarnt parlamentarisk vältalighet, lika skild ifrån effektsökande ordprål som från salongernas eller byråernas hvardagsspråk; och de kunna äfven i detta hänseende tjena till ledning för dem som komma 1 tillfälle att med ordets makt söka inverka på öfvertygelser.