Aftonbladet – 22 januari 1856, sida 1

IEEE ERE EEEAETAEEITEEEE af uppmärsamhet; emedan den visar i hvilken riktning vår konservativt reformerande minister skulle önska att kunna reformera våra äldre institutioner, om makten vore så vidsträckt som viljan. Den visar äfven, huruledes konsten att skrifva författningar nu för tiden allt mer :och mer gått förlorad hos våra maktegande. Ty icke nog dermed, att den i rågavarande instruktionen uppenbarar en absolutistisk och inkonstitutionell anda, genom syftningen att här införa en:verklig satraj styrelse och i sådant fall: sträcker sig vida utöfver den lagstiftningsmakt regeringen enligt grundlagen eger; den är tillika, när den granskas i sina detaljer, uppställd så utan all-plan, att den utgör ett verkligt potpourri af allmänna föreskrifter, kastade huller om buller och utan begrepp om huru en instruktiom bör vara beskaffad och ordhad, så vida meningen är att den skall kunna tjena till någon ledning för dem som hafva att derefter sig rätta. Författningen har länge varit påtänkt och ventilerad: Redan för fem eller sex år sedan utarbetades ett förslag i detta ämne af dåvarande landskamreraren i Elfsborgs län Gasslander; deröfver landtstatens tjenstemän hördes och afgåfvo vidlyftiga anmärkningar, hvilka föranledt att samma förslag i det hela ansetts odugligt; men i stället att nedsätta en komite med en erfaren och kunnig landshöfding som ordförande samt en landssekreterare, kandskamrerare och kronofogde eller häradsskrifvare såsom ledamöter för att med full sakkännedom bedörmma dessa ånmärkningar och afgifva ett ordnadt förslag, lärer man tyckt det vara beqvämare att lagstifta: på egen håänd. Produkten har. också : blifvit derefter, hvilket vi tro oss kunna ådagalägga, utan att behöfva fästa oss vid andra-än de mest i ögonen fallande bristerna i den. nya författningen. Den första anmärkningen :rörer :författninens allmänna: syftning, hvilken synes vara den att åt landshöfdingarne inrymma en .vidsträktare myndighet än hittills -samt förvandla dem till ett slags paschar, hvilka skola kunna inblanda sig i snart sagdt allting-och isynnerhet finna hvilka redskap: de helst: anse. behöfliga för utöfningen-af dennå sin makt: Hvad: som-härvid bjertast faller i ögonen, är landshöfdingens i: högst väsentlig måntillökade suveränitet öfver de tjenstemän, som jemte hofiom-utgöra konungens:befallningsbafvande. En sådan -princip innefattar dock något helt och hållet nytt inom vår. administration och öfverensstämmer: alldeles icke: med den äldre institutionen af samma slag här i Sverge. Som bekant-är. daterar den sig: från rikskansleren Axel-Oxenstjerna, hvars åsigt i ämnet sålunda torde-lämpligen -kunnactjena tillen utgångspunkt vid -bedömmandet af beskaffenheten och naturen: af den ixoch för sig särdeles gagneliga inrättningen af ens. .k. landtregering. Således läser man. irådsprotokollet för den 28 Mars: 1636, då detta:vigtiga ärende diskuterades i förmyndareregeringen;hurusom rikskansleren väl ansåg landets -administration böra stå. in triumviratu: :Landshöfdingens, sekreterarens och kamrerarens.: embete; dock -så att -desse: tvenne; sekreterarens och kammererarens, intet dependera af landshöfdingen utan immediate af. regeringen. Hr rikskansleren meente nemligen att eljest går aldrig välloch rigtigt med administrationen i landet; ty ståthållarne (namnet. på landshöfdingarne: intill denna tid) förstå instet statum, hvilken -enkannerligen och förnembligen: består uti. dessa sex ting: 1:0o religionen, 2:o-justitien, 3:o militien, 4:0 sjöstaten, 5:0o politien,6:0 rijksens oekonomia. De fem resortera. till secreterarens embete, den sjette, angående rentan, till bokehållären (kammereraren). i Denna -grundsats har äfven bibehållits i 1734 års hitintills: gällande landshöfdingeinstruktion, om icke så strängt att landssekreterare och landskamrerare omedelbarligen lydt under regeringen, åtminstonc i så måtto att landshöfdingen icke kunnat, annorlunda än i enlighet med lag och laga stadgar, tvinga landsstatens tjenstemän att fullgöra landshöfdingens befallningar utan afseende på dessas beskaffenhet, och ej heller haft makt. att omedelbarligen och. utan all slags laga. undersökning straffa dem för ohörsamhet. En sådan myndighet ha likväl våra nymodiga -statsmän icke ansett tillfyllest, utan har det blifvit i 66 8:af den nya landshöfdingeinstruktionen. :derutöfver förordnat, att landshöfdingen jemte det han: eger skyldighet att bland; annat för ohörsamhet: och vanvördnad ställa den felaktige under tilltal inför vederbörlig domstol, jemväl eger rätt att dervid, thändelse omständigheterna det. påkalla, från. embetets. utöfning skilja. ej mindre landssekreterare och landskamrerare, än -landträntmästare, länsnotarie, -länsbokhållare, kronofogde ochhäradsskrifvare, med rättighet . derjemte iafseende :på de fem sistnämnde tjenstemännen: att, då förseelsens beskaffenhet dertill föranleder, förelägga viten och: dem dertill fälla eller ådömma böter ntill höst on måinade lön . alla acnond)dnn från