Aftonbladet – 22 januari 1856, sida 1

nunnen med det stora herrskardraget deromring, den lilla nästan omärkligt klufna hasan samt vidare den lagom: långa. och smala nlsen och det höga men icke för tvärt ramskjutna bröstet — när vi noga betrakade allt detta, ville det bestämdt förealla oss som om vi någon gång förut ett och beundrat samma ansigte, måhända vid något besök på Gripsholms slott, från vars väggar det blickat mot oss ur sin gylene ram af konstskuren jernek. Färgerna på detta familjeporträtt kunna mörkna med tiden, duken brista eller. taflan på. annat sätt gå förlorad. Men det betyder ngenting. Förr eller sednare uppväxer inom samma familj ett nytt original, hvilket kostnären skall skynda: att kopiera och sedan fästa kopian på den förras plats... Den nya kopian, fullkomligt lik den gamla, skall beunIras som förr, kanske ännu mera genom yngre färgers bjerthet och prakt, och slottets gamla murar prunka af evig ungdom och skönhet; Ett sådant original var sångerskan på balkongen. Hon befann sig i den afundsvärda åldern lå, för att tala med Balzac,-qvinnansansigte ger sjöns lugn, klarhet och friskhet. Det. är först vid det trettionde året som sjön börjar torka ut, och då man upptäcker spåren af de bäckar som en gång bildat densamma. De sista tonerna af hennes röst hade knappast förklingat, förrän hästtraf hördes på vägen som rundar sig: mellan. balkongsidan af. herregårdsbyggningen och parken, vars väldiga ekar utsträcka sina grenar till ett rikt löftak öfver samma väg och nästan nudda mot balkongens gallerverk. Snart syntes en häst med sin ryttare genom ett. moln af damm spränga förbi balkongen, dock ej så blixtsnabbt att icke ryt