Aftonbladet – 22 januari 1856, sida 1

taren deruftider hann blotta sin hjessa och buga pannan så djupt att denna nästan vidrörde hästens hufvud, c Den unga damen besvarade ryttarens helsning med en rodnad, den lättaste och vackraste som någonsin känslan af ett nöje. kan locka fram på en nittonårig kind, och ett leende glänste på hennes purpurmun, som solens sken på ett smycke af rubiner. : Men i detsamma visade sig på balkongen en högväxt medelålders man, hvars anletsdrag röjde mycken likhet med den unga damens, åtminstone. så mycken som den petrificerade växten kan hafva med den lefvande. : Det var ett fasligt damm, anmärkte mannen; hvem var det som red förbi?.,, Aha jag ser, det var ungresen ifrån Berga... nien det var en kostlig .ridt. , ; Den der simpla hästen anstår icke hans kämpagestalt, förklarade flickan; den blixtmabbe araben, öcknens fogel, vore: värdig en sådan ryttare. ; Åhja, han bär sig icke illa åt... men det är för andra gången i dag jag sett homom rida förbi... han måtte hå något. arbete i trakten. ER Han har att göra med den nya bränneribyggnaden. i ;Bränneribyggnad? Kan man se... han stiger i konsten ... jag trodde jag att det bara var lador och stall han lemnade till efterverldens beundran. : Gif honom palatser att bygga, min far, och han skall gå ifrån dem med ära.n Är du säker på det, min flicka ? Jag har sett många vackra ritningar och modeller af hans hand. Du beundrar arkitekturen, tror jag.