Aftonbladet – 17 januari 1856, sida 3

gång kunde angripa, vore dock detsamma beröfvad. Denna sak borde uppskattas så mycket högre som det nuvarande kriget möjligen äfven bryter Rysslands makt i Kaukasus, och offensiven på denna krigsteater således finge utsigter för sig. Här inskränka vi oss till en blott hänvisning på denna sida af ett kaukasiskt fälttåg med tillräckliga medel (de som stodo Omer pascha till buds voro ej tillräckliga). I fråga om landvägen öster om Kaspiska hafvet öfver Khiva till Persien, behöfvas inga bevis för den åsigten, att denna vägs begagnande för den närmare framtiden ännu är omöjligt. Vattenbristen om sommaren synes här vara ett hinder för operationer med större massor. Vintertiden, då djup snö ersätter brunnar och bäckar, är kölden för stark. Att man slutligen icke blott i Englands utan i mensklighetens intresse måste önska att Rysslands af geografiska omständigheter betingade tendens, att bemäktiga sig Persien, bör tillbakavisas behöfver inga bevis. I allallmänhet är hvarje förlust som England skulle lida vis å vis Ryssland tillika ett slag som förlorats. af de enropeiska intressena. Persien i Ryssiands händer är icke blott en skiljemur emellan England och Ostindien, utan tillika emellan Europa och Asien. Ryssland skulle derigenom I1å en dubbel, allt omfattande operationsbas emot den ena verldsdelen liksom emot dem andra, och för första gången skulle det ha fått fast fot på en vigtig oceanisk kust. Hvem kan förneka att en sådan utvidgning skulle för dess verldsplaner öppna alldeles nya perspektiver, och hvem är säker att den generation, som upplefde en sådan ryska maktens tillväxt, skulle hafva lika förmåga att göra ett sådant motstånd som det hvarpå den närvarande generationens frihet beror? a ekar a a nan sn AA NAT