Aftonbladet – 17 januari 1856, sida 3

oo TR 0 27 I an RR FS nisk kust. Hvem kan förneka att en sådan utvidgning skulle för dess verldsplaner öppna alldeles nya perspektiver, och hvem är säker att den generation, som upplefde en sådan ryska maktens tillväxt, skulle hafva lika förmåga att göra ett sådant motstånd som det hvarpå den närvarande generationens frihet beror? : LITTERATUR. Den orientaliska förvecklingsfrågans lösning. Försök att kasta en blick i Europas närmaste framtid. Upsala, Wahlström et komp. 1855. Pris: 24 sk. bko. Vår uppmärksamhet har blifvit fästad på denna broschyr, som hittills råkat blifva förbisedd i vår litteraturöfversigt, ehuru den redan närmare ett år lärer varit i bokhandeln. Den är-i hög grad förtjent att läsas af hvar och en som spekulerar öfver Europas närmaste öden; — och i närvarande stund hvar göres ej det? Om än författarens spådomar, 1 afseende på resultaterna af det pågående kriget, kunna anses i vissa hänseenden alltför utopiska, har han likväl med klarhet angifvit det mål, hvartill, enligt hans åsigt, kriget borde leda, nemligen nationalitetsprincipens erkännande och befästande och, i sammanhang dermed, konstitutionella författningars införande i de stater, der sådana ej förut finnas; och han har med mycken grundlighet och konseqvens genomfört sitt ämne i dess minsta detaljer. En så komplett revision af den europeiska kartan har ännu af ingen blifvit i detalj framställd; och det behöfver icke sägas att, i öfverensstämmelse med den förutnämnda tendensen af arbetet, dynastiernas intressen dervid få gifva vika för nationaliteternas. Tyskland, Italien, Skandinavien blifva federativa stater, med hvar sin kongress för afgörande af gemensamma angelägenheter 0. s. Vv. Och hela Europa bildar dessutom en kongress af deputerade från de särskilda staterna och statsförbunden, till afgörande af alla internationella stridigheter och till förverkligande af fredsvännernas id om en beständig fred mellan nationerna. Förf. framställer allt detta i form af en berättelse, likasom alltsammans redan hade gätt i fullbordan. Han genomgår krigets hvälfningar och skiften år efter år ända tills det, efter hans spådom, år 1857 skulle slutas, efter att hafva ledt till det önskade målet. Man kan icke neka, att förutsägelserna intill dato rätt väl slagit in; det återstår att se, huru det kommer att gå med de öfriga. I alla händelserna bör icke denna skrift bedömas endast såsom en på mer eller mindre lösliga grunder fotad gissning eller spådom, ty detta är påtagligen icke hvad förf. förnämligast åsyftat, fastän han gifvit sitt arbete en sådan form. Arbetet förråder tvärtom under denna populära form en ganska djup och filosofisk uppfattning af frågan. . Såsom inledning har förf. förutskickat en kritik af det ryska styrelsesystemet, hvilken i bjerta färger, men fullkomligt sannt och träffande, malar hela den förbannelse som hvilar öfver detta system, äfvensom dess inflytande på andra staters inre förhållanden till att bilda detta inre Ryssland, som bar så många anhängare äfven bland sådana,som för ingen del äro vänner till den yttre ryska makten. Arbetet tyckes visserligen i åtskilliga bänseenden röja att det är författadt af en Stubengelehrter, men författaren har öppen blick för tidens företeelser och har följt dem med ett varmare intresse än den ögonblickliga nyfikenhetens. Vesterdalarne; dess natur, folklif och fornminnen, under vandringar derstådes tecknade af Maximilian Axelson, förf til Vandringar i Wermlands Elfdal m. fl. Sthm. Beckman 1855, 190 pag. Det har varit en tillfredsställelse att under den syndaflod af s. k. litteratur, som öfversvämmade bokhandeln till sistlidne jul, ha upptäckt ett och annat arbete af gedignare och allmänt nyttigt innehåll. Bland sådana räkha vi ofvannämnde skrift, hvars granskning vi uppskjutit för att ät densamma kunna egna närmare uppmärksamhet. Författaren är förut känd genom flera smärre skrifter 1 den belletristiska genren och af en i samma syfte: som ifrågavarande, nemligen sVandringar i Wermlands Elfdalyv Om viej misstaga oss, hade denna sednarestill följd att hr Axelson hugnades med ctt litet soffentligt understöd-till sett besök: i de hittills föga kända Vesterdalarne. Det är resultatet af denna resa han nu bekantgjort. Boken motsvarar fullkomligt sin titel — något som eljest ej är så vanligt. Intet ämne behandlas på bekostnad af ett annat, utan förf. tyckes med lika omsorg hafva egnat sin uppmärksamhet åt alla håll och gjort alla de iakttagelser som stått honom till buds. Kanske kan man dock förebrå honom alltför stor vidlyftighet uti sina skildringar af de olika orternas klädedrägter, på hvilka, emedan de ej åtföljas af plancher, man blir ungefär lika klok som om man läser geografi utan karta.: Äfven de flerstädes förekommande detaljbeskrifningarne Kv bröllopssederna förefalla litet långtråiga. Hvad man särskildt måste hålla hr A. räkning för är att han är så rent på sak och berättar så enkelt, utan att för mycket besvära I läsaren med sina egna-reflexioner och tydnirIgar. Någongång synas dock hans omdömen väl dristiga och närgångna, t. ex. det som I fälles om Malungsqvinnorna pag. 115. Träffar idet-beklagligen im på åtskilliga imdivider, är I det. dock icke billigt att skära alla. öfver en kam. Just genom sin generella beskaffenhet blifver äfven den meritförteckning, hr A.-pag. j 133 upprättar öfver Äppelbo prester, tadelvärd, äfven om den slår in på en del. Att de usla ; prester man der i långliga tider haft är cn af i-grundorsakerna tilldervarande befolknings vilda lynne och moraliska förfall är visserligen lätt sagdt, men torde dock tarfva bevisNE NEO en en AR dn ER RR MR pr ÅR AR RR SO AR AS Tv RE ST AR RN ES EA SE PS RN RT EA RR ÅA ML RS An RR RR RA EEE ON