Aftonbladet – 17 januari 1856, sida 2

nes, har han sjelf deltagit uti och verkställt en fullkomligare afdikning af fälten och sett dess välgörande inflytande på alla grödorna; har han biträdt vid gödselns ändamålsenliga behaiidling. och vid fompastberedningen oc funnit huru . mycket gödningsämnen sålunda vanns m. m., så skall han snart nog vid sin lilla hushållning söka tillgodogöra dessa praktiska lärdomar som Han vid sn landtbrukss skolå — HKerttegården — småningom inhemtat. Ju allmännare ett högre åkerbruk på de större egendomarne bedrifves, desto flera tillfällen finnas för den minste jordbrukaren att förbättra sin ekonomiska ställning och sin hushållnitig. God arbetsförtjenst och ett godt exempel stå honom då alltid till buds. Ifrån hvarje väl skött egendom bör derföre ett högre åkerbruk och en större välmåga sprida sig i koncentriska cirklar, och, när dessa en gång sammanlöpa, en högre kultur blifva allmän inom laridet: I stället för att organisera ännu ett högte institut, har af åtskilliga blifvit förordadt att utvidga det vi redan ega, så att det kunde emottaga t; öm: 100 elever. Låtom oss höra huru föreståndaren för Ultura yttrade sig häröfver vid Upsalamötet: Han ansåg att elevernas antal ej bör vara för stort vid ett dylikt läroverk, som ej får förblandas med ett universitet, och eleverna ej betraktas som studenter. Föreståndaren och lärarne vid ett dylikt institut böra söka närma sig elevefiia så mycket som möjligt, leda deras studier och städse tillse act teori och praktik få gå hand i hand vid deras undervisning. Detta låter sig ej så lätt göra med ett större antal, hvarvid äfven ordning oeH skick bliva svårare att underhålla. Hr Årrhehims lärer väl obestridligen vara kompetent att i detta hänseende gifva ett utlåtande som förtjenar att uppmärk sammas. Han understöddes äfven utaf en af styresmännen; hr grefve Platen; hvars omdöme man väl ej heller skall jäfva, på följande sätt: Han hade i egenskap af medlem i bestyrelsen för Ultuna landtbruksinstitut ofta varit i tillfälle att inse bebiofvet af flera högre landtbruksläroverk, då svårigheten att bereda rum för alla de unga män, som önska besöka Ultuna, med hvarje dag blir allt större, särdeles sedan Degeberg upphört att vara en dylik högre undervisningsanstalt. Han instämde i allo med dei föregående talaren (br Arrhenius) och affådde från utvidgningen af Ulltuna, då det antal äf elever som nu der funnes helt och Kållet upptoge lärarnes tid. Riktigheteh af dessä ylirandetl gkall kunna bestyrkas af hvar och en som besökt och tagit kännedom om de. stora utländska landtbruksläroverken, hvilka äro ett slags universiteter, vid hvilka den teoretiska undervisningen. — föreläsningen — snart sagdt är allt, och der praktiken .— fältgöromålen — vanligen äro för eleven friätimande. Öch huru skulle ett så stort antal utan att störa göromålen Kunna föras ut på fälten öch der undervisas? Det är öimöjligt, och derföre sker det ej heller. Intet umgänge emellan lärare och elever finnes vid dylika stora läroverk, hvilka praktiska värde vi anse vara ganska ringa. Har man sett detta, så skall man med hr Arrhenius önska att Ultuna måtte få fortgå på sin nuvarande basis och ej förderfvas genom att erhålla 50 till 100 elever; ty införandet af ett praktiskt yrke försvåras i sammå mån som eleverrias antalökas, hvilket och försvårar tillgången till och umgäriget med lärarne och åertöre i alla hänseenden verkar menligt. Kostiiaden för upprättandet af ytterligare ett högre landtbruksläroverk lärer väl minst af allt blifva ett hinder för detsamma. Det land, som har råd at: bygga nyttiga jernvägar, skall ock hafva råd att uppmuntra den hushållning hvars alster skola förse dessa med de förnämsta transportartiklarne. En ringa del af de millioner, som landtbruket ensamt för bränvinsbränningen betalar till staten, kunde väl ej bättre användas än till att meddela. landets jordbrukare en bättre hushållsmetod än den: som grundas på bränvinsbränning och drankfodring. Man har äfven velat med Englands exempel antyda obehöfligheten utaf en högre undervisning ilandthushållningen. England eger ett institut i detta ändamål, och är nu fråga om att upprätta flera, både i England och Skottland. En af detta lands mest frejdade författare — Caird — yttrar sig häröfver efter ett besök på Cirencester i följande för-oss och alla länder fullt tillämpliga ordalag: Regeringens biträde för upprättandet af dylika undervisningsanstalter i olika delar af landet kunde aldrig lemnas till någon annan undervisning af mera allmänt intresse. Gäller detta för det af naturen gynnade England, med dess blida klimat, rika penningetillgångar och höga priser på åkerns och ladugårdens produkter, huru mycket mera skall det ej gälla för vårt oblida klimat och mindre gynnsamma merkantila förhållanden. Vårt land måste på verldsmarknaden täfla. med mera lyckligt lottade länder; hvetet från Sverge tar tll medtäflare samma sädesslag från Polen; Donaudalen och Amerika; vårt. korn skall konkurrera med det ifrån Danmark, Tyskland och Afrika, vår råg och vår hafra med samma sädesslag från Ryssland och norra. Tyskland o. s v. Den svenske landtmannen fruktar ej denna täflan, men om han skall segrande gå ur striden, så behöfver han, i ersättning för mindre gynnsamma klimatiska förhållanden, den hjelp som vetenskaperna kunna lemna honom; ty han måste na nn hela dagen bär på mig i min ficka och om natten alltid har på mitt högra långfinger.