Aftonbladet – 14 januari 1856, sida 2

skulle kunna af artikelns författare eller någon annan sägas, både till och om de statsrådets ledamöter som bära den förnämsta skulden för det ifrågavarande arbetet. Att för öfrigt oppositionspressen skulle anse sig skyldig att vid alla tillfällen ställa sig på en lika vördnadsfull fot som Svenska Tidningen, när hon någon gång låtsar sig vara litet purken. på regeringen, torde vara nog mycket begärdt och skulle troligen sakna exempel inom den politiska pressen i något land, der tryckfriheten icke blifvit påsatt ett munlås,, hvilket, som bekant är, för något mer än ett tiotal af år sedan, äfven här i landet kunde hindra till och med en viss f. d. adjutant hos H. M. Konungen, som icke torde vara obekant för Svenska Tidningen, att innehålla med, om icke ohöfliga, åtminstone högst ohöfviska utgjutelser emot de frisinnade tendenser som den tiden gjorde sig gällande inom konungens råd, och hvilket med skäl desto heidre kunde anses sakna exempel inom något land, som detta slags opposition uppträdde i det officiella, eller regeringens eget blad. Om dessutom Svenska Tidningen vill komma underfund med huru oppositionspressen i andra länder behandlar regeringens ledamöter, så behöfver hon läsa, icke blott danska tidningar, utan äfven de engelska, t. ex: Times, som hon eljest rätt ofta citerar och sjelf berömmer, och deri ej allenast Englands ministrar och höga embetsmän behandlas med magisterns ferla, utan både kejsare, konungar och isynnerhet småfurstar tuktas på ett sätt som riktigt svider i skinnet. Man åtnöjer sig der ej heller endast med att hota vissa ministrar eller generaler att för sin oduglighet afskedas, utan man ger sig icke förr tillfreds än de verkligen blifvit afskedade, hvarpå exemplen torde bevaras i färskt minne. Detta lärer ändå finnas vara något hvassare än den svenska. oppositionspressen. Hvad sjelfva kritiken angår, beklaga vi att Svenska Tidningen saknat tillräcklig kännedom om den klandrade expeditionstaxan för att ingå i någon närmare diskussion derom. Svenska Tidningen har likväl i detta hänseende lösligen vidrört några få omständigheter, hvilka å kritikförfattarens sida torde påkalla några upplysningar. Sv. Tidningen söker först att likasom fånga ett slags välvilja hos den rättsökande allmänheten genom uttalandet af den princip, att den nya taxan fastheldre bort nedsätta än förhöja lösen å utgifna handlingar, så att rättvisans pris blefve minskadt i: stället för fördyradt. Detta låter ganska vackert och liberalt, men förutsätter olyckligtvis ett helt annat uppdrag än det Rikets Ständer i denna fråga lemnat åt regeringen. Hos Rikets Ständer var nemligen alldeles icke fråga om att i allmänhet nedsätta expeditionslösen. Man inhemtar tvertom både af lagoch ekonomiutskottens betänkanden och debatterna 1 riksstånden, att fråga hufvudsakligen var om förhöjning; ja Rikets Ständer uttryckte i sin underdåniga skrifvelse bestämdt den åsigt, att tjenstemännens nuvarande inkomster ej skulle minskas, samt endast åtskilliga nu allt för höga afgifter nedsättas; och då fråga i ett af riksstånden, nemligen borgareståndet, ställdes till en af utskottens ledamöter, hvad som menades med den föreslagna nedsättningen, svarades derpå, att den afsåg endast lösen för fullmakter samt några allt för drsga afgifter i sundhetskollegium, bergskollegium etc. för diplomer och dylikt. Principen för taxearbetet var fördenskull gifven, och regeringen egde i detta fall endast pligten af en rättvis tillämpning. Frågan blir således icke den, om det s. k. löseneller sportelsystemet må böra inskränkas eller alldeles borttagas, utan endast om en sådan jeråkning af den gamla taxan, som kunde uppfylla otillräckligt lönade domares och expeditionshafvandes billiga anspråk jemförelsevis till de högre utgifter både för lefnadskostnad och biträde som nu ega rum utöfver för 34 är sedan, samt isynnerhet den betydligt minskade inkomst som blifvit en följd af domsagornas delning och som visat sig vara så stor, att i en eller annan ort domaren torde hafva sämre inkomster än länsmannen. Det är från denna synpunkt förf. i Aftonbladet i sin kritik utgått, utan att närmare undersöka eller bry sig-om något som här icke var i fråga, eller antagandet af ctt helt nytt system för domares aflöning. Denna sistnämnde fråga förutsatte naturligtvis helt andra förberedelser, vilkor och ersättningsanspråk än hvad som vid detta tillfälle utgjort föremål för regeringens granskning. Frågan om expeditionslösens afskaffande, så vidt den utgår till expeditionshafvanden, har redan för omkring ett trettiotal af år sedan varit af den gamla lagkomiten väckt och troligen föranledt det flera gånger af regeringen beslutade uppskof med pröfningen af förut afgifna förslag. till jemkningar och tillägg iexpeditionstaxan. Motiven för denna åsigt torde likväl förnämligast böra sökas uti de förr i tiden icke ovanliga missbruk att taga högre lösen än taxan medgifver; men då dessa missbruk numera lyckligtvis bhfvit helt och hållet utrotade, har i och dermed det egentliga skälet mot det nu brukliga aflöningssättet försvunnit och de ledamöter i f. d. lagkomiten, t. ex. förste expeditionssekreteraren Richert, som ifrigast påyrkade förändringen hafva sedermera frångått denna sin tanke. Dessutom hafva äfven de som röstat för ett nytt system ENERSRSTESES EA KON SENSE ISA STARR IT SELIN APA RE Du hade ingen olidie af dina anvlåder.