Aftonbladet – 14 januari 1856, sida 2

än för Pelle... God morgon, Pelle! God afton, Pelle! Passa på din entrå, Pelle!...w Ah de uslingarne I Nå, men fick du aldrig någon applåd? frågade fastern. Ahjo nog kuep jag mig några applåder,, svarade f. d. aktören. Vid hvilka tillfällen då? i hvilka pjeser? Första gången var det i Två ord. Två ord ? upprepade fru Malm; Två ord ? Ha vi inte sett den pjesen på kungliga teatern, Malm ? Jo, det ha vio, medgaf Malm, det är der fru Eriksson spelar den stumma flickan. Men hvilken rol kunde du ha der? sporde fastern, Jag hade just ingen egentlig rol, upplyste Petter, jag ver bara med bland Pönderna som i sista scenen gripa och föra ut de tre stråtröfrarne. Hur kunde du då bli applåderad? Jo, när jag kom in, så högg jag gerast tag uti den förste af ståtröfrarne, vände opp och ned på honom, så att han sprattlade med benen 1 vädret, och på detta sätt bar jag ut honom från scenen. Och för detta fic du applåd ? Ja, en stark applåd... Men när jag kom ut i kulissen, blef han, som jag burit ut, alldeles ursinnig, påstod att han fått hela sin blodmassa ner 1 hufvudet och ville 1usa på mej... men det var aldrig värdt.., Jag gaf honom en puff så han flög in på scenen igen ... men bums var jag efter och bar ut Lonom för andra gången.s På samma sätt ? Ja det förstås, och för det knep jag mig den andra applåden., Nå, men hvad sade din kamrat on den saken ?n Röd i ansigtet som en bräfta, sprang han till direktören och klagade., Och hvad sade direktören ? Han gaf mig ovett och påstod att det var stridande mot god ton och fin smak att bära ut en röfvare på det sättet.