Aftonbladet – 10 januari 1856, sida 2

af så godt hjerta gifvit, icke mottoges. Och för öfrigt tror jag inte att det för närvarande går någon nöd på henne, ja jag är säker på att hon icke är så utan medel som farbror trör. Hur kan du säga det?... hon harsju inte från den der direktören fått en enda rad till svar på de många bref hon efter sitt tillfrisknande tillskrifvit honom, den narren... Och dessutom, min kära gosse, hörde jag din farbror på Ensta i förrgår undra öfver om han någonsin af henne skulle fåen vitten för fyra veckors rum och mat. . Såå, han undrade öfver det, mumlade Petter med sammanbitna tänder; men likvälp, tillade han resande sig från stolen, har hon i går betalt min farbror hela sin skuld och dessutom varit ganska frikostig mot Maja Lisa, som vakade öfver henne medan hon låg sjuk. Säger du det?... Men hvarifrån har hon då fått pengar att betala med ? Det vet jag intep, svarade Petter; men det tycker jag kan göra oss detsamma. Visserligen, min gosse, men ... Som sagdt är, farbror,, inföll Petter. vhvad hon skickat får icke skickas tillbaka... Denna flicka är stolt som en drottning, men god som en engel... så god att... Petter tystnade tvärt, vände sitt ansigte mot fönsterrutan, liksom ville han skåda ut åt landsvägen, ehuru ingenting för tillfället der var alt se. : Jag skall då behålla den vackra stian, förklarade Malm, det ligger mera godt i den än man kan få för många tusen riksdaler. Tack för det ordet, goda farbror! sade Petter med djup rörelse. Min hustru trodde också att jag borde göra det, fortfor Malm, och att vi allt för väl vid den unga flickans afresa kunde på ett delikat sätt gifva henne något som unge firligen motsvarade denna sedels belopp.n Har farbror något annat ärende till Ensta? frågade Petter, tagande sin mössa. Nej, inte såsom saken nu stir.