Aftonbladet – 10 januari 1856, sida 2

ännu hvad polackarne beträffar, icke för det emedan de mindre gerna vilja hafva ett fritt folk vid Weichselns än vid Ladogas stränder, men emedan flera stormakter hotas vid det förra tillfället än vid det sednare. Man tror sig äfven tillräckligt känna de skändinaviska: folkslagen, för att veta det ingen försummelse skall göra dem förtretade, intet dröjsmål väcka deras otålighet. Om än traktatens af d. 21 Nov. hela betydelse först i det kommande året skall blifva uppenbarad, så inse vi dock allaredan, att förtröstan på, att vårt folks:ringhet skulle fritaga det från både faror oeh orisorger för sin sjelfständighet,är uppgifven. Antingen må en säkrare gräns vinnas, eller den närvarande, som förklaras för farabringande och osäker, omvärnas med lika så stor omkostnad: antingen bygga ett nytt Bomarsund på Sverges kust, eller göra det omöjligt att det ryska kan återuppföras. Danska tidningen Fedrelandet yttrar sig i en artikel för den 3 Jan. på följande sätt: Vi kunna ieke fördölja för oss och för våra medborgare. att faran för närvarande är större än någonsin förut. Det ser ju ut som om det.sedan 1848 bestående innerliga vänskapsförhållandet oeh trofasta sammanhållningen mot den yttre verlden mellan de nordiska rikena förändrat sig på de sista månaderna af det gamla året, så framt nemligen den i Stoekholm afslutade traktaten mellan Sverge-Norge och vestmakterna kommit till utan Danmarks vetskap och deltagande. Det är rhöjligt att en dylik är å bane hvad Danmark vidkommer; deraf har man emellertid hittills intet hört; det är knappast sannolikt, eljest måtte : man väl nu veta det. Det är väl sannt att Danmark mindre är utsatt för ett omedelbart angrepp från Rysslands sida än broderländerna, och att så tillvida en traktat af samma beskaffenhet, hvad oss vidkommer, kunde vara mindre af nöden. Men likasom denna traktats väsendtliga betydelse för dem måste antagas mera bestå uti det som skall följa efter den, eller redan ligger bakom den, än i det som dess ordalydelse bestämmer, så har den, utan hänsyn till dess uppenbara eller hemliga -bestämmelsers innehåll, eller till och med om dessa äro eller kunna vara oss aldrig så likgiltiga, en stor betydelse för oss derigenom, att vi icke äro innefattade i densamma, utan åtminstone: tills vidare hänvista till en isolerad ställning. En sådan är nemligen, såsom vi förut tillåtit oss visa, omöjlig för Danmark; vi skola, om kriget rycker närmare och griper omkring sig, endast hafva vålet mellan en anslutning till norden, eller ett underordnande under södern, mellan ett svenskt-norskt förbund eller ett tyskt vasallskap; stötas vi tillbaka från båda hållen, finna vi på ingendera sidan det stöd vi sakna, så löpa vi den yttersta fara att sist och slutligen blifva sjelfva syndaoffret, som skall tillfredsställa. de .stridiga, eljest ouppfyllbara fordringarne, Det är denna mörka möjlighet, hvilken vivid årsskiftet ej kunna underlåta att påpeka, icke för att förfära och nedslå våra medborgare, men för att åter och åter pårhinna regeringen, som skall förutse möjligheterna och förebygga farorna, om dess pligt i detta hänseende, för att, om möjligt, skärpa dess uppmärksamhet och inverka på dess öfvertygelse. . Det är en ironi af ödet — oeh ödet är, som bekant, mycket ironiskt — att just i samma ögonbliek som. vi efter långa födelsevåndor fått ihöp -en ny statsförfattning, som tyckes för-alltid binda.oss vid Tyskland,-att isamma ögonblick den skandinaviska tanken reser sig upp med större styrka än någonsin, oeh det ieke längre såsom en dunkel. trängtan eller en dristig fantasi, men såsom en af de trå poler, till hvilka verklighetens tunga makt tränger oss, och såsom den af dessa, hvilken både vår ära och välfärd bjuder oss att söka, om vi kunna nå den. a Artikeln hänvisar derefter på det mindre lyckliga inre tillståndet i Danmark, den hopkonstlade helstatsförfattningen inom hvilken det konstitutionella elementet nästan blott på nåder är inrymdt, på de jäsande förhållandena inom hertigdömena, hvilka ingalunda ännu lofva ett verkligt ordnande af monarkiens inbördes angelägenheter.