Aftonbladet – 9 januari 1856, sida 3

Article Image
HallUCc leld vil IUI ACIHUUIS AIR CISUOUe Bref från Asgård. Vidar, min käre sen! Det är väl sina modiga ett-tusen-åttahurdra. nittio år — jag knusslar icke på några tiotal mer eller mindre — sedan jag skildes från mitt gamla Thule. Du var då vid min sida, och : just den, som räckte mig gejrsodden. Snorre-Sturleson — min Schinkel-Bergman — har alltför mycket krånglat bort den-saken och pratat om ragnsarök och : pfenrisulivena och din stora mandat för tillfället och dylikt slarf. Du, Vidar, bör dock bäst känna till att jag begaf mig direkte tillbaka till vårt första hem omkring Svarta hafvet, midt öfver den orientaliska. krigsteatern. Der har jag ock. sedan dess vistats, lefvat, och der hafver jag ännu, min varelse. Men hvar har du allt ifrån denna dag hållit hus hela långliga tiden ? Till min utomordentliga förvåning hittade jag i dag rätt på dig i Aftonbladet, och: genast beslöt jag att sända dig denna runoskrifvelse — tack vare telegraferna, som major. Fahnehjelm nyligen sammanknutit med mitt ännu lika kraftiga blixt-batteri. Men icke mindre förvånad blir väl du, då du ser din gamle far så här uppträda — det bådar örlog oeh störa ting, skall folket säga — och uppträda som tidningsskrifvare och känna till Aftonbladet oeh SchinketBergmans bök och mycket annat kuriöst.. Saken är dock helt enkelt den, satt jag mu hålJer mig alla de skandinaviska gazetterna —tillsoch -med Svenska Tidningen. Förut hade jag endast Posttidningen, som Heimdall emellanåt skaffade mig. Men den blef mig en alltför torr spis i längden. . Nu, sedan jag på alla håll och händer kan följa med min ti!, har jag funnit mig ganska uppkryad, liksom barn på nytt, och tänker tåga allt närmäre notis om ställningarne och förhållandena hos mina käre sviar, för mig sjelf upplifvande hågkömsterna ifrån den dag, då jag fattade regeringsspiran öfver noördanlanden. Ypperbgt komma mig härvid till pass: mina gamla örontasslare Hugin och Munin, de der goda spejarne, duw mins, som Snorre kallar Tanke och Minne... Hur är det — den nuvarande svenske kungens ha ju helt andra namn? Tack skall. du emellertid -ha för din artikel! Den var bra nog undantagandes ditt: prat om tryckfriheten: den, skall jag säga dig; Vidar, är en sak som vi Herrans-smorda icke rätt förstå oss på. Om ett folk skall ega igot dylikt slams, bör det sättas i händerna på endast kammarherrar eller dylika tbignarmän, som förstå svenska .språket,. På min tid fanns ingen tryckfrihet;-och derförefanns icke heller det der missbruket, som adjutantem oeh de andre generalerna så mycket örda om: Vore jag. .nu drött allra Svia, skulle jag helt enkelt ta bort den, då med densamma också missbruket försvunne, eller — ifall den befunnes för djupt inrotad — på allshärjar tinget föreslå dess inrymmande som bihangsbalk till polisboken. Det vore en smal sak med sådana diar som jag har, så. rättrådige att. om jag .med-Guds nåde.säger ja till en sak, så säga de också ja, och säger jag nej, å säga de också nej: Mitt fihaneiella di-barn irypnerbet dråpligt: det kan säga både ja och nej till samma sak, och det inom en enda ansitovändning. . Så uppfostrade. diar borde nnass icchyarje konstitutionel autokrati! Då Kunde regenten;? medblicken fästad på sitt lyckehligt rike, i allsjelfbelåtenket utropa: sFolkets kärlek min belöning ! : Apropå .. . Fördraget mellan Skandinavien och. vestmakterna; borde glädja oss allan, sim : ger du, sågom begymnelse till: en innerligare förening, möjligen med Marsstill brudriddare och Bellona till brudtätna. . Son Vidar, drag du inte strå för en gammal katt! ; Om. du, i stället för det. der herrskapet från latinska påfvelandet, hade såsom biträden tänktpå Thor, bror din, hvilken ännu eger qvar sin fälla kraft, och på våra raska valkyrior, hvilka, så qvinnfolk de-än äro, i alla. tider ådagalagt ett större mod än: mången ung man 1verken, och mången grånad också, då skulle du; utonr det att du visat dig svenskt sinnad, ha gjört äfven mig till en iaf de glade och troende. Men jag bar så oftn sett dylika konststycken och lyssnat till fällts att jag. nu ärsrenons. på all-tro. Det förhåller sig medodenh allenastyrande sonvimed en gammal fiskare: när stormens andar blifva hohom för mäktige, uttalar han ett litet troll ord. — straxt tystnå. de, och böljorna draga sig makligt tillbaka för att ånyo.slumra in. Nog.:var det godt och väl att kalmuckbesten icke längre fick gå ock: beta uppe i Finnmarkerna; Men han har anta Gvar sma betar, och åldrig kunnä Thuleboerha vara säkra för hans bett... Öm de ännu lifvades af sin gamla jagtlust och icke vore så sälliga af sig, sår hade de långt för detta sändt ut sina budkaflar till allmän skallgång och gifvit denna varg i ycum en sådan påpackning att Han vid detta laget legat der med uppbruten käft och sträckande alla fyra sändskedamöterna ifrån sig... Men jag kan förstå hur det. är. han

9 januari 1856, sida 3

Thumbnail