Aftonbladet – 9 januari 1856, sida 3

blifvit verkställda? Vi vilja här icke alls tala om att den anbefallda föreningen på en del Iställen tyckes ega rum föga annorlunda än -Åtill namnet, eller om ett sådant undantagsförhållande, som t. ex. företes af skolan i Jönköping, der, i trots af cirkulärets tydliga föreÅ skrift om en ovilkorlig rätt till dispens från de gamla språken, såsom i föregående artikel nämndes, latinläsandet synes hafva gjorts obligatöriskt i en viss klass; vi vilja inskränka oss till att fästa läsarens uppmärksamhet på förIhållandet med Westerviks skola, hvilket äfdT ven i föregående artikel omförmäldes. Denna Å skola har aldrig varit annat än apologistskola; I någon lärdomsskola har aldrig funnits i WeA stervik; följaktligen kunde någon förening af lärdomsoch apoloögistskola, icke heller der komma i fråga, Någon; fråga om dispens från läsande af gamla språken kunde ej heller uppstå uti en skola, der inga gamla språk borde läsas. Allt detta oaktadt har man nu d tolkat 1849 års cirkulär derhän, att latinet T blifvit infördt eåsom läroämne uti denna skola, och att de lärjungar, som, enligt denna nya Tordning få läsa latin, ehuru detta, såsom det heter, endast skall ske privatim, dock Å dispenseras från en eller (annan lärotimma t de egentliga (lagliga?) läroämnena; likväl, såsom det sedan heter, utan för dem medgifven minskning i de fastetällda kurserna. Huru detta sednare skall tillgå, synes icke vara närmare uppgifvet. Svårt ar det onekligen att -rätt fatta, i fråga om ett läroverk, der fri flyttning ieke eger rum, med mindre man antager ett hemarbetstvång och möjligen privatundervisning (i andra stycken) för de latinläsande lärjungarne, hvilket cke torde vara att rekommendera. Det är väl möjligt att latinläsandet i apologistskolan kan hafva sina vänner 1 Westervik; men om detta kan anses såsom ett fullgiltigt skäl för att godtyckligt tolka en offentlig författning, kan vara tvifvel underkåstadt. Men äfven detta går an. Vi vilja härmed icke neka, att ju det offentliga. läroverket bör så organiseras, att upplysta föräldrars önskningar i afseende på sina barns undervisning kunna i möjligaste måtto vinna afseende; men man torde inom ett ordnådt samhälle skäligen kunna fordra, att detta bör ske efter någon genom författningarne gifven regel, så att det icke må bero endast af lärares; eller eforers godtycke, om det ena läroämnet: skall: upptagas här, det andra der. Utom andra olägenheter, som af ett motsatt förhållande måste härflyta, blir den oundvikliga följden eljest ofelbart ett ständigt växande anspråk på nya:arfvoden för så kallade duplikanter, såsomerfarenheten äfven redan under en följd af år nogsamt ådagalagt: För öfrigt saknas icke heller annorstädes mötstycken till förhållandet: i -Westervik, ehuru upplysningarne föranledt oss att här företrädesvis anföra detta såsom ett exempel. Det bör vid allt detta visserligen äfven tagas i--betraktande, att den sednaste chefen för ecklesiastikdepartementet; statsrådet Reuterdahl, var personligen ogynsamt stämd mot de förändringar, som åsyftades genom 1849 års cirkulär. Men dels Kan det vara tvifvel underkastadt, huruvida en depärtementschefs personliga åsigter och tyeken böra förhindra honom från att upprätthålla lag och författningar; dels torde man, ehuru fiendtlig hr Reuterdahl än är emot alla tidsenliga förbättringar både i stat, kyrka och skola, ändock ej behöfva antaga honom fiendtlig mot åtminstone en så oskyldig sak som t; ex. föreningen af skolå och gymnasium, hvaröm förut talats. ÅA andra sidan visade icke heller hr Genberg, så vidt man känner, någon synnerlig -benägenhet att tillse,: det föreskrifterna i hans eget cirkulär blefvo vederbörligen verkställda, eller ens att göra sig underrättad, om och huru de verkställdes, Förnämsta orsaken till de här omnämnda och flera andra dylika företeelser inom läroverkets område är och förblir — så länge den närvarande ecklesiastika organisationen afläroverksstyrelsen fortfar — just den ofvan antydda grundkarakteren af denna ecklesiastika styrelse. 1820 års skolordhing, som väl ännu måste anses ega gällande kraft: i de punkter, der den :ej. blifvit. genomsednare författningar upphäfd; -föreskrifver i afseende på rektoratet vid gymnasierna, att detta skölle gå i tur mellan lektorerna; en ganska olämplig föreskrift, men som! emellertid ännu:qvarstår så: som Jag. . Statsrådet Genberg tycktes vid ut firdandet af sitt alltför illa genomtänkta. oirkuläricke hafva sträckt förutseendet ända derhän att fatta, att det genom -gymnasit och I skolans sammanslagning: förenade läroverket! måste. hafva en gemensam: rektor; och cirkuläret -har följaktligen rörande tillsättande af rektor vid det förenade läroverket ingenting föreskrifvit. I afseende härpå innehålla nu de Statistiska Upplysningarne,, att vid de läroverk, som uppkommit genom förening af skola-oeh gymnasium, sker tillsättningen genom val af lärarekollegium, nemligen i Kalmar, Göteborg, Hernösand, Strengnäs för ett år i sender, i Carlstad för två år, i Gefle för tre år, i Skara och Westerås för obestämd tid. Vid Wisby gymnasium väljes rektor årligen. Vid Stoekholms gymnasium är en bes.ändig (vald) rektor. Vid Linköpings gymnasium tillsättes rektor enligt allmän lag). Den. så ytterst. vigtiga angelägenheten att tillsätta rektor har således fått ordna sig sjelf, si godt den kunnat; och det är helt naturligt, att man, såsom den närmaste utvägen, ästat sig vid val af lärarekollegium; men ärkligt är det i alla fall, att äfven vid de läroverk, der någon förening af skola och symnasium icke införts, man icke desto minire ansett sig böra och kunna frångå föreskrifterna :i1820 års skolordning, och att lessa föreskrifter, som genom ingen ny förattning: blifvit i den ifrågavarande punkten formligen upphäfda, numera icke följas vid något enda läroverk. Äfven detta går ann: Hvad aktning för bestående lag kan man ock begära, när högsta auktoriteten, sjelfva ;cklesiastikministern, ger ett sådant exempel, i som det vi redan förut omnämnt, att alldeles I 4 znorera tillvaron af den lagparagraf, som ij : f bjuder sämmankallandet af skolrevisionen och som ännu åtminstone icke blifvit upphäfd?